Sittmöbel- Hörnkub

Avslutande idrottsreflektion

Berätta om något som du lärt under din ”idrottstid” på Gunnesboskolan!

En sak jag lärt mig mycket bra på Gunnesboskolan när det gäller idrottsämnet är nödsituationer vid vatten. Trots att vi endast gjort detta ett fåtal gånger är det mer än jag någonsin gjort förut. Det är även speciellt eftersom det är så otroligt viktigt och en bra lärdom att bära med sig ifall det skulle inträffa nödsituationer i framtiden i mitt liv. 

Är det någon speciell förmåga du tycker att du utvecklat?

Jag har utvecklat min förmåga att förstå säkerhet och risker i samband med olika idrottssammanhang. T.ex hur man kan förebygga skador innan man börjar en aktivitet, under aktiviteten t.ex med hjälp av mattor, och under utförandet genom att kontrollera sitt agerande, alltså inte tackla för hårt och vara lite försiktig. Vi har diskuterat ämnet flera gånger och jag känner mig mer säker på det nu än jag tidigare gjort. Detta är också en mycket bra förmåga att ha eftersom det i framtiden kan förebygga många skador och risker när jag idrottar.

Vad har varit det bästa/roligaste med idrottsundervisningen?

Det roligaste vi har gjort har varit när vi har orienterat i Skrylle. Detta då det är en rolig aktivitet och vi har gjort det så sällan (1 gång om året) så det har känts väldigt speciellt när vi väl gjort det. Dessutom har det varit väldigt grundläggande för mitt betyg, och alla andras, så alla har tagit det på stort allvar vilket inte alltid är fallet inom idrottslektionerna. Desto mer seriösa alla är, desto mer tävlingsmoment blir det, vilket jag tycker är mycket roligt.

Vad tycker du har saknats i idrottsundervisningen? Motivera!

Jag tycker att vi hade kunnat ha fler lektioner med styrketräning och gymnastik/redskap. Vi har haft det ett fåtal gånger men inte speciellt ofta. Anledningen till att jag har saknat det är för att både styrka och smidighet är saker som jag hade velat utveckla ännu mer och idrottslektionerna hade varit perfekta tillfällen för det. Både för att jag hade kunnat få bra hjälp av personer som vet, men också för att jag har tillgång till många redskap där som jag inte har tillgång till någon annanstans. Dock har vi gjort det tillräckligt mycket för att det skulle gå att bedöma oss elever på det, men vi hade kunnat göra det mer, enbart för att det är roligt. 

Finns det något som kunde gjorts annorlunda? Hur?

Jag tycker också att uppvärmningarna där vi springer under en låt och sedan gör uppmjukningsövningar under en låt är mycket tråkigt. Det är ett mycket effektivt sätt och det gör att Ylva som lärare kan fixa i ordning inför lektionen eller göra något annat medan vi elever värmer upp. Men jag hade velat att vi skulle göra olika lekar eller andra sorters uppvärmningar ibland då det lätt blir tråkigt och mycket enformigt att springa runt i cirklar. Ett bra exempel på när vi gjorde annorlunda uppvärmningar var när man i grupper om två fick skapa en egen uppvärmning, sådant hade man kunnat ha mer av då det engagerade fler och jag tycker det var ett mycket roligare sätt att värma upp på.

Är det något du lärt dig som du känner att du kommer att ha nytta av i framtiden?

Som tidigare nämnt tror jag att jag kommer ha mycket nytta av de färdigheter jag lärt mig om livräddning och även det jag lärt mig och säkerhet och risker. Utöver de två tror jag att jag kanske att jag kommer få användning av mina kunskaper om HLR, friluftsliv, motorisk förmåga inom bollsporter, gymnastiska övningar och en del med redskap, tejpning och hur man ska linda någon som stukat foten eller kanske handen, orientering och mycket mer. Jag har t.ex även lärt mig mycket om hur jag är som person när det kommer till tävling i annat än handboll, alltså olika lekar och spel och hur jag agerar i de situationerna. Samt vad jag är bra på och vad jag är mindre bra på inom idrotten. 

Hur ser din idrottsframtid ut?

Jag kommer fortsätta att spela handboll och träna ofta. Jag kommer alltid ha som mål att träna minst 4-5 gånger i veckan, oavsett om det är handboll, löpning eller gym. Det gör jag mest för att jag mår bra av att träna. Även om jag slutar på handboll en dag vet jag att jag kommer fortsätta träna eftersom jag tycker det är superroligt, lärorikt och jag mår bra av det. Mer än så kan jag i nuläget inte säga om min idrottsframtid. 

Varför tror du att ämnet Idrott och hälsa är obligatoriskt i den svenska skolan?

Jag tror att det är obligatoriskt för att få fler barn att bli intresserade av idrott och att aktivera fler svenska barn. Om det inte skulle vara obligatoriskt finns det många barn som ALDRIG skulle göra någon slags träning. Men på idrotten i skolan tvingas de göra lite träning, vilket är bra för de själva på flera sätt. De som tränar både barn som vuxna får en mycket bättre hälsa och lever längre etc, men de får även mer energi och får det därav lättare i skolan eller på jobbet. De barn som går på någon idrott har visats ha lättare för inlärning än de barn som inte gör det. Därför vill svenska skolan få fler barn att idrotta och vara aktiva än vad det idag är. Dessutom har det varit, är och kommer förmodligen fortsätta vara ett problem med barnfetma och alldeles för inaktiva barn, vilket då enligt forskning leder till sämre resultat i skolan och en sämre hälsa. 

Argument för obligatorisk idrottsundervisning. Motargument?

Skolidrotten gör alltså att fler barn blir intresserade av olika idrotter då de får möjligheten att pröva på de i skolan och kanske hittar ett intresse för någon av de. Hade de inte fått prova på den i skolan hade de kanske aldrig börjat med det. Dessutom gör det att barnen får en bättre hälsa och mår allmänt mycket bättre än om de inte skulle hållit på med någon idrott. Detta kan motverka många problem med sjukdomar och barnfetma som kommer i brist på träning. Dessutom bidrar idrottande till bättre studieresultat då träning gör det lättare för inlärning.

Negativt med skolidrott är att man inte lär sig speciellt mycket, ibland har vi haft lektioner där man lärt sig något t.ex HLR, eller säkerhet och risker men utöver det har det mest varit lekar och roliga saker. Detta är då slöseri på tid som istället hade kunnat spenderas på att lära sig mycket viktiga och nödvändiga saker. De få saker vi lär oss under idrottslektionerna hade vi kunnat lära oss under en annan lektion, men alla de ”aktiva” lektionerna hade inte behövts. 

Många tycker även att skolidrott är mycket jobbigt och ångestladdat. Detta då inte alla har speciellt lätt för alla moment inom idrotten, och de som inte klarar av idrotten så bra tvingas ändå göra det. Detta kan resultera i mobbing från andra personer som väljer att trycka ner personen som inte klarar av något moment speciellt bra. Mobbning har inga positiva bieffekter. Alltså kan idrottslektioner i skolan vara mycket jobbiga för en del personer, och det är svårt att göra något åt detta förutom att inte ha idrott i skolan.

Dessutom kan det vara orättvist att en del personer har lättare för idrott och därför enklare att få högt betyg enbart för att de går på någon idrott själv. T.ex de som orienterar eller går på simning har enklare för att få höga omdömen på de fronterna, medan någon som sällan orienterar eller simmar inte klarar det lika bra och därför får ett sämre betyg.

ISS (International Space Station)

ISS (International Space Station)

Vad är ISS?

ISS är en rymdstation som används till utforskning av rymden och mer noggrann undersökning av möjligheterna som finns för att leva där, samt forskning inom bl.a medicin, biologi, fysik, astronomi och meteorologi. Stationen är även speciellt lämpad för försök som utnyttjar tyngdlösheten. Stationen har ungefär storleken av en fotbollsplan och är den största sammansättning människan någonsin placerat i rymden. Den går i en bana ca 400 km ovanför jorden. Stationen måste ständigt hålla samma hastighet, går den för långsamt finns det en risk att den dras ner mot jorden, på grund av gravitationen, och faller ner, går den däremot för snabbt finns det en risk att den åker vidare ut i universum. Gör den det finns det en stor risk att kontakten med stationen går förlorad och möjligheten att återfinna stationen och få ner den i rätt omloppsbana igen försvinner. 400 km är inte speciellt högt jämfört med rymdens storlek och hur långt ut i rymden människan faktiskt nått under tidigare uppdrag. Anledningen till det är att säkerheten är större och frakten mellan jorden och stationen är enklare. 

Rymdstationen är idag 108 m bred och har en massa på 419 725 kg. Den ligger inte stilla på en plats i rymden utan förflyttas ständigt, likt allt i rymden. Det tar 90 minuter för stationen att färdas ett helt varv runt jorden vilket innebär att den håller en hastighet på ungefär 28 000 km i timmen. Det fullständiga namnet för stationen är International Space Station, på svenska, Internationella Rymdstationen. 

Att stationen ligger i en sådan låg omloppsbana gör att det är möjligt för oss att se stationen från jorden. Det finns då en gps som är placerad på stationen och man kan enkelt få tag på information om var stationen är just när man kollar. Följer man då den tills den ligger ovanför ens dåvarande position har man en möjlighet att se den. För att man ska kunna se den räcker det dock inte med rätt positionering, utan en del andra saker måste också stämma överens. Det måste vara natt eller skymning och stationen får inte befinna sig i jordskugga, alltså är det ingen aktivitet att göra under dagtid. Det finns också lättillgänglig information om just när man har möjlighet att kunna se stationen, alltså exakt vilket klockslag som passar bäst just för din plats.

Från början var ISS en amerikansk rymdstation. Ronald Reagan, den dåvarande amerikanska presidenten, var den främsta drivkraften. Han menade att USA behövde en rymdstation för att inte hamna efter ryssarna som redan hade en. Uppskjutningen av Mir (den första ryska rymdstationen) var år 1986 vilket innebar att den utgjorde den första permanent bemannade rymdstationen. Stationen hade som syfte att fungera som ett vetenskapligt laboratorium i yttre rymden. Stationen ägdes till en början av Sovjet och efter fallet av Sovjetunionen hörde den till Ryssland. När Sovjetunionen föll satt Bill Clinton vid makten. Han tyckte att det var bättre att få Ryssland ombord projektet istället för att göra det till en tävling. Det fanns flera anledningar till detta, men den främsta var att det skulle göra det hela billigare för USA genom att dela på kostnaden. Vid denna tidpunkten var redan Japan och ESA med i projektet. 

ISS ägs nu av flera olika stater och är det största samarbetsprojektet i rymden hittills och ett mycket komplext internationellt samarbete. De parter som medverkar är Ryssland (RFSA), USA (NASA), Europa (ESA), Japan (JAXA), och Kanada (CSA). Där finns viktiga delar och stationer till samarbetsprojektet i alla de medverkandes länder, och Europa som innehåller flera deltagande länder. Exempel på dessa är uppskjutningsstationer, träningscentrum för blivande astronauter samt  de människor som konstruerar och är delaktiga i ISS på andra sätt. Att samarbetet inkluderar så pass många länder har gjort att forskningen kunnat gå framåt mer än om det endast varit ett land, som USA eller Ryssland när de arbetade på egen hand. Detta har bl.a att göra med att det är ett extremt dyrt projekt som i sin helhet har kostat ungefär 150 miljoner USD, och kommer fortsätta att kosta mycket pengar. Man beräknar att allting ska han kostat 100 miljarder dollar när projektet är helt färdigbyggt.  Denna kostnaden delar nu de deltagande staterna på vilket gör det möjligt att leda projektet vidare. Kostnaden hade inte ett land på egen hand kunnat stå för då det skulle vara extremt dåligt för landet i frågans ekonomi. Dessutom ger samarbetet ett bredare perspektiv och fler resurser, inte enbart med material och pengar men även med kunskap. Hade projektet enbart varit t.ex USAs hade inte de ryska, japanska, europeiska och kanadensiska människoresurser som idag används kunnat användas på samma flexibla sätt. 

Utöver det som sker på själva rymdstationen så sker träning, byggandet av nya moduler och andra delar till ISS, uppskjutandet av nya moduler, forskning, ingenjörskonst mm gemensamt för de olika medverkande staterna på olika stationer runt om i världen.

Vad består ISS av?

Den 20 november 1998 sändes den ryska kontrollmodulen Zarja upp med en rysk protonraket och Zarja utgjorde då den första delen av ISS. Samma år sändes den amerikanska kopplingsmodulen Unity upp och dockade med Zarja. Flera moduler har sedan dess dockat med stationen som nu består av 15 sammansatta moduler. Bygget har krävt mer än 125 rymdfärder med fem olika typer av rymdfarkoster och mer än 160 rymdpromenader. Anledningen till att det har krävts så pass många rymdfärder och att man inte kan skicka upp allt på en gång, eller i alla fall större mängder på en gång är att det inte ännu finns några raketer som är kraftfulla nog för det.

Ungefär 85% av alla moduler som ISS består av är amerikanska. Även Europa, Kanada och Japan har bidragit med egna moduler, resten är ryska. 

Europas främsta och största enskilda bidrag till rymdstationen är forskningslaboratoriet Columbus. Det är en ca. 6,9 meter lång cylinderformad experimentsverkstad där bl.a europeiska forskare utför olika försök. Dessa försök använder sedan forskare på jorden inom medicin, ingenjörsvetenskap, bioteknik, fysik och materialteknik. 

År 2000 åkte den första bemannade besättningen upp till ISS, den bestod av en amerikansk befälhavare och två ryska kosmonauter (ryska rymdfarare) och ända sedan dess har stationen varit ständigt bemannad. Den är lämpad för sex personer då det är antalet sittplatser i de två Sojuzfarkosterna som fungerar som livflottar. För tillfället är Sojuz det enda medel som besättningen på ISS kan transporteras med, men det utvecklas sedan 2012 fler bemannade transportkapslar som ska bli tillskott till rymdstationen ISS i framtiden. 

Krav för att arbeta på ISS

Det är höga krav för att bli astronaut och för att få arbeta på ISS och utbildningen är mycket lång och omfattande. Utbildningen för att åka en vanlig rymdfärd ser annorlunda ut från vad utbildningen för att åka och arbeta på ISS är. Detta beror på att ISS är en mycket avancerad och komplex station som alla på plats måste förstå sig på helt för att undvika misstag och komplikationer samt att arbetet de gör på stationen ska utföras på rätt sätt och vara effektivt. 

Till att börja med måste alla som ska vara på ISS prata både engelska och ryska flytande, detta för att det inte finns rum för missförstånd på en rymdstation och alla ska kunna kommunicera felfritt. Att det är just dessa språken är för att de största huvudbaserna till stationen finns i Europa, USA och Ryssland och det därför blev naturligt med just de språken, i Europa talas det så pass många olika små språk att det passade bäst att välja de två största medverkande staternas språk. 

Kraven för att bli astronaut är detsamma oavsett var man genomgår sin utbildning, men vissa steg ser lite annorlunda ut och de följande sätten är så utbildningen ser ut hos NASA, som är rymdorganisationen i USA.

Det krävs en hel del utbildning bara för att få söka in till utbildningen hos NASA, bl.a måste man ha kandidatexamen i teknik, biovetenskap, fysik, datavetenskap och matematik

Efter det att man blivit antagen till vidare utbildning så skickas man till en av NASAs stationer, placerad i Houston, Texas, där man ska genomgå en grundutbildning för astronauter. Denna utbildning är max två år lång, men mycket intensiv. Träningen innehåller bl.a ISS systemträning, robotfärdigheter och lektioner i det ryska språket, det engelska måste man prata för att få ansöka från början.

När man genomgått allt detta bedöms man om man är passande till att bli astronaut. De som inte väljs till detta har möjligheten att placeras på andra platser hos NASA.

De som blir valda att få åka till rymden efter utbildningen måste specialisera sig. Ska man till ISS måste man lära sig detaljerat om de operativa egenskaperna, uppdragskrav för de uppdrag som de kommer att få göra på stationen, samt mål för de uppdrag de kommer utföra och stödsystemet samt funktionen på utrustningen de ska använda sig av under de olika uppdrag som de blivit tilldelade. Exempel på uppdrag som astronauterna som ska arbeta på ISS kan bli tilldelade är främst relaterade till forskningen och experimenten som utförs på stationen, vilket är det huvudsakliga syftet till stationen över huvud taget. Mer specifikt kan det vara att de måste lära sig om en maskin som hjälper de att transportera provburkar inne i ISS för att de ska kunna använda den på ett bra sätt när de väl arbetar i rymden. Det finns nämligen inte rum för några misstag och därför måste astronauterna vara väl förberedda inför deras rymdresa på alla möjliga sätt. Ett annat liknande exempel är att alla astronauter måste veta allt om hur deras rymddräkter fungerar för att de ska veta hur de ska agera ifall något på den går sönder och hur de ska använda den samt på vilket sätt de kan röra sig och vad de får och inte får göra när de bär dräkten. Vet de inte detta kan det leda till att den går sönder och andra problem kan uppstå. 

Deras arbete går också ut på att städa och fixa på stationen. Hade de inte gjort detta så hade stationen blivit smutsig, svår att leva i och svår att utföra några seriösa experiment på. Därför måste de veta sedan innan hur de ska gå till väga när de ska städa och reparera saker på stationen.

Forskning och resultat

ISS har redan bidragit med mycket forskning och andra resultat och kommer fortsätta göra det i många år framöver. Bl.a har vi fått en större förståelse för hur det är att leva i rymden under en längre tid, då ISS var första gången detta gjordes möjligt. Dessutom har vi fått många svar på frågor angående tyngdlösheten och hur den på olika sätt kan utnyttjas, vad avsaknaden av gravitation gör med os fysiskt och om det faktiskt finns en möjlighet att bo i rymden permanent i framtiden. Man har också lärt sig hur man håller en rymdfarkost fungerande under en längre tid än man tidigare någonsin klarat av. Alla dessa upptäckter kommer vara betydelsefulla för fortsatt forskning i rymden och redan idag arbetar NASA med en plan att skicka astronauter ännu djupare i rymden, ISS blir då ett depåstopp för ännu djupare färder i rymden. Möjligheten att skicka astronauter ännu djupare gör de med hjälp av det de redan vet som de tack vare ISS och all forskning som skett där har möjlighet att ta del av. 

ISS har också inspirerat många barn och ungdomar att hitta ett större intresse för matematik och naturkunskap. Ett roligt exempel var en 17-årig kille i England som var inne och kollade på NASAs hemsida när han arbetade med ett skolprojekt när han hittade ett stort fel på hemsidan. NASA hade publicerat felaktig information om sensorer på ISS och sensorerna fungerade inte som de skulle, detta hade dock ingen på NASA eller någon utomstående tidigare förstått. Han mejlade NASA som tackade för att han hade rättat deras misstag, och han blev t.o.m inbjuden att hjälpa till att lösa problemen. 

Alltså har projektet engagerat extremt många personer, unga som gamla och gjort hela världen mer medveten om vad som faktiskt finns i rymden och hur det fungerar. 

Egna tankar

Jag tycker att ISS är ett mycket bra projekt. Det har gett oss svar på frågor som människan ställt sig själv mycket länge och det kommer fortsätta komma nya svar och forskning som kommer ge människor bättre möjlighet till liv i rymden. Vi vet nu också mycket mer om rymden, vad som finns i rymden och hur vi människor kan anpassa oss till det än vad vi tidigare gjorde. Detta har också att göra med alla rymdfärder människor gjort, men mycket är tack vare ISS. Det ger oss också forskning som är användbar inom bl.a medicin, teknik, fysik och bioteknik. Dessutom är projektet det allra största internationella samarbetet i rymden och har gett bevis på att olika stater som USA, Ryssland och Japan faktiskt kan kommunicera och samarbeta även i ett så komplext och omfattande projekt. Samarbetet har stärkt banden mellan länderna. Detta visar att länderna förmodligen kan klara av att samarbeta med andra projekt, nere på jorden i framtiden. Om detta möjliggörs kan det förebygga eventuella konflikter mellan länderna, då de inte har råd att gå emot med varandra då de har rymdprojektet att ta hänsyn till. Alltså ger det bra forskning och utökade möjligheter, men också bättre relationer mellan länder som annars hade kunnat ha allvarliga konflikter mellan varandra. 

Under kalla kriget var rymdkapplöpningen mellan Ryssland och USA stor och det ledde till lite hänsynslöst beteende där de bägge tog egna beslut och gjorde saker i stress och arbetade under ständig press. Nu handlar det inte om vem som är bäst utan om att tillsammans få fram de bästa möjliga resultaten och genomföra projektet på det bästa möjliga sättet. Samarbetet har alltså lett till bättre och säkrare resultat utan något tävlingsmoment involverat. Hade tävlingsmomentet och kapplöpningen fortsatt på samma sätt så hade vi förmodligen inte kommit lika långt i projektet och våran kunskap hade inte varit lika stor som den idag är. 

ISS har också bidragit till en helt ny bransch som inte tidigare funnits. Aldrig tidigare har någon jobbat i rymden under så pass lång tid, ungefär ett halvår. Det uppkommer också extremt många jobb nere på jorden som inte tidigare funnits. Detta kommer tillsammans med den utvecklade tekniken i världen och det nyväckta djupare intresset för rymden. Troligtvis kommer rymdforskningen att fortsätta utvecklas i ännu högre takt än det tidigare gjort framöver. Detta beror på att vi idag har fruktansvärt bra teknik att använda oss av och att vi vet mycket mer om rymden och hur vi ska anpassa oss till den än någonsin tidigare. Detta gäller inom de flesta områden av teknik idag, t.ex kan vi se hur mobiltelefonen under de senaste tio åren har utvecklats mycket snabbt och fortfarande gör det. Det beror på att man fått mer kunskap, resurser och intresse för produkten än tidigare, exakt samma gäller för rymdforskningen på olika sätt. Det finns många människor som har specialiserat sig på området och är mycket väl utbildade samt har bra koll på ämnet. Dessa människor försöker ständigt att utveckla nya tekniker och saker för att vi ska kunna få fram mer information om rymden. Under de senaste decennierna har vi kommit fram till extremt många saker och utforskat nya delar av rymden som människan tidigare aldrig trodde att vi skulle få reda på något om. Av de tidigare nämnda anledningarna kommer denna utforskningen av nya platser i rymden och ny information att fortsätta, och förmodligen i ännu snabbare takt. 

Negativt med projektet är att det är extremt dyrt och stora delar av de medverkande ländernas pengar går åt till projektet, pengar som annars kunde spenderats på andra saker så som landets fattiga eller utbildning. Frågan är då vilket som är viktigast, och man måste disponera pengarna på ett rimligt sätt. De medverkande länderna hade dock inte kunnat vara med i projektet om de inte hade haft en så pass bra budget som de har, och det finns många länder i världen vars ekonomi aldrig hade klarat av ett så dyrt projekt. Men då de medverkande länderna redan har kommit så pass långt i utvecklingen gällande bl.a bostäder, fattigdom, utbildning och infrastruktur är det bara rimligt att en del av deras budget ska läggas på ett projekt som ger oss mycket viktig forskning och resultat som vi aldrig tidigare varit medvetna om. De länder som faktiskt har möjlighet att genomföra och bidra till ett sådant projekt tycker jag nästan har en skyldighet att göra det också. Det bidrar till så pass mycket positiv forskning. Tekniken utvecklas ständigt och alla möjligheter vi får till att hjälpa till måste vi göra det. Det är så vårt samhälle ser ut idag. Jag hade inte stöttat projektet lika mycket om det tydligare hade tärt på de medverkande ländernas budget och kommit i vägen för landets välstånd. T.ex om Sveriges medverkan hade lett till att vi som land inte hade haft tillräckligt med pengar att lägga på utvecklingen av infrastrukturen eller skolan i Sverige. Så fort det skulle brista på det sättet i något av de medverkande ländernas ekonomi tycker jag att de borde se över sitt medlemskap och om det verkligen är värt det samt om det faktiskt fungerar och gör något för landets utveckling eller om det bara drar ner landet. 

Många menar att det istället hade varit bättre att satsa pengarna på de fattig människorna i världen  än på rymden. Jag håller till viss del med på att de fattiga kan ses som ett större och viktigare projekt att lägga sina pengar på, men samtidigt är det väldigt viktigt att vi utvecklas. Om vi inte satsar pengar på sådana projekt finns det en risk att vi stannar i utvecklingen och att vår kunskap om världen inte ökar. Har man möjlighet att faktiskt öka detta så tycker jag det är viktigt att man gör det, men som tidigare nämnt fr det inte gå till en överdrift där andra viktiga saker drabbas allt för hårt. 

Källor:

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/iss

https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=54

https://www.nasa.gov/audience/forstudents/k-4/stories/nasa-knows/what-is-the-iss-k4.html

http://www.snsb.se/sv/Rymdteknik/Rymdstationen-ISS/

http://www.space.com/16748-international-space-station.html

https://www.tekniskamuseet.se/lar-dig-mer/rymden/internationella-rymdstationen-iss/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mir

https://astronauts.nasa.gov/content/broch00.htm

http://bigthink.com/paul-ratner/a-british-teenager-finds-an-error-in-nasas-space-station-data

John Lennon is dead, news report

Fotostory

Hier ist ein Link zu unserem Foto-Story

/ Wilma, Sanna, Maja

Min tro jämfört med världsreligionerna

Som ateist tror jag inte på någon gud, jag tror inte på något liv efter döden, jag tror inte att goda eller dåliga handlingar kan göra framtiden annorlunda för mig och jag tror inte att det har levt personer som Jesus, Mohammed och Siddharta Gautama. Det finns mycket som skiljer sig från de olika religionernas tro, men det finns även väldigt mycket som skiljer sig från det jag tror och tankar inom de olika världereligionerna. 

Som ateist finns det inga krav på saker som man måste göra, tycka, ha på sig, äta eller liknande. Det finns däremot i alla religioner. Det enda som är gemensamt för alla ateister är avsaknaden av tron på någon gud. Gemensamt för alla inom en religion är däremot inte bara deras tro på samma gud, utan även en hel del andra krav som de måste uppfylla för att anses som seriösa med sin tro. T.ex får man inte som muslim äta griskött, man ska gärna innan man dör vallfärda till Mekka och man ska dagligen be. Detta är bara tre av många saker som gäller för att ses som en ”riktig” muslim. Självklart skiljer det sig hur pass seriöst alla muslimer tar på detta och det är inte något alla gör, men de är saker som lyfts fram i Koranen för hur en muslim ska bete sig. Vallfärden till Mekka är inte helt obligatorisk, men har en familj eller egen individ pengar till att göra det bör det ske. 

Det finns liknande ”krav” inom alla religioner, medan man som ateist inte har några sådana regler och krav att följa utan är helt fri att bestämma själv. Viktigt att poängtera är dock att en troende muslim har som mål att besöka Mekka, och inte äter griskött för att det är vad den tycker är rätt, inte för att de känner sig tvingade till att inte göra det. Det är inte något som de flesta upplever som ett problem utan tvärtom ser det de som sitt mål i livet och gör det med glädje och stolthet. Därför skiljer jag som ateist mig mycket från religiösa människor som ser det som sitt uppdrag i livet att göra det som religionen ber de göra, medan jag hade blivit arg om någon satte liknande krav angående t.ex vad jag ska göra och ha på mig på mitt liv.

Inom alla religioner förutom judendomen tror man på något slags liv efter döden. Detta skiljer sig från vad jag som ateist gör. Jag tror inte att det händer något med en person efter det att den dött eller att man haft något tidigare liv innan ens födsel. Inom hinduismen och buddhismen tror man på återfödelse och att man kan uppnå ett stadie där man inte längre föds åter. Alltså tror de både att de har levt ett tidigare liv, och att de kommer återfödas efter deras död. Religionernas tro skiljer sig lite ifrån varandra, men karma är något gemensamt och huvudkonceptet är detsamma i de båda världsreligionerna. Inom båda religionerna tror man nämligen att goda handlingar ger en god karma och därav ett bättre nästa liv, dåliga handlingar ger en dålig karma och ett sämre nästa liv. Alla ens handlingar registreras och när man sedan dör så avgörs det hur ens nästa liv ska se ut beroende på hur man levt sitt tidigare liv. 

Jag tror inte på karma. Jag tror inte att den som gör något ont får det emot sig i alla lägen, och att den som gör något gott får det bättre senare. Livet är orättvist i mina ögon och en som gör något mycket illa kan ändå få det bättre än någon som gjort något mycket bra. Ens öde bestäms i de flesta fallen av slumpen snarare än hur man är som person. Inom både islam och kristendomen finns det inget som uttalat är karma, eller en liknelse med karma, men det fungerar på ungefär samma sätt. Kristna och muslimer återföds inte likt hinduer och buddhister, men deras mål är att komma till himlen och slippa helvetet. Detta gör de genom att leva ett bra liv i närhet med gud. Syndar de för mycket så kan de hamna i helvetet, vilket är en plats de flesta fruktar. Därför behöver de en bra ”karma”, fast det inte är så de kallar det inom sina diverse religioner.

Som tidigare nämnt tror jag inte att någon av profeterna inom de olika religionerna som finns i världen har funnits. Exempel på dessa är Jesus som var en stor och viktig del av Kristendomens uppkomst, Siddharta Gautama, också kallas Buddha och buddhismens skapare och Muhammed som var en muslimsk profet. 

Det finns mycket gamla historier skrivna om vad dessa personer gjorde under sina liv, i vissa fall finns det texter som sägs vara skrivna av dessa profeter samt andra bevis på deras liv. Detta tror jag dock inte på och jag tror endast att det är människor som levt för mycket länge sedan som kommit på dessa historier och att de sedan genom åren har förändrats och förvrängts till vad de idag är. 

Människorna på tiden de skrevs levde ofta mycket eländiga liv och behövde därför något att se upp till, någon att be till för att bota deras sjukdomar, ge de mat och hjälpa de med andra problem i livet som de inte själva klarade av att hantera. Därför skapade de sina egna bilder av gudar och andra personer som de kunde be till och söka hjälp hos. Genom åren förvrängdes sanningen av hur religionerna faktiskt startades och idag har alla troende inom en religion samma uppfattning. 

Det finns många så kallade ”bevis” på att den versionen som berättas inom de olika religionerna faktiskt stämmer. Detta är främst texter skrivna långt tillbaka i tiden. Men jag tror som tidigare nämnt att det är andra människor, vanliga människor, som hittat på dessa berättelser i samband med att de börjat bli troende. 

Inom de allra flesta religionerna finns det budskap och värdeord att följa för att leva ett bra liv och vara god mot sig själv men främst sina medmänniskor. T.ex står det i bibeln ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Detta är något kristna lever efter och dagligen tänker på, allt för att vara den bästa versionen av sig själv samt ta sin religion på allvar. Just detta mottot och sättet att leva är något även jag försöker följa och uppnå. Det är alltså en värdering inom kristendomen, men också vad jag som ateist tror. Detta beror på att det inte har något med gud att göra utan snarare hur man ska vara som människa. I just den frågan kan jag hålla med mycket av vad de olika religionerna talar om. Judarna lever efter ett liknande motto som följer “Älska din nästa så som dig själv” och det finns motsvarande inom islam, hinduismen och buddhismen, vilket tillsammans utgör alla världsreligionerna. 

Detta är något mycket positivt med religionerna eftersom de förespråkar positivitet, givmildhet, generositet, glädje, tacksamhet, omtanke om sina medmänniskor mm. Eftersom religionerna förespråkar det försöker alla religiösa följa det vilket bidrar till ett bättre och gladare samhälle. Ateister har ingen sådant att följa och tänker inte på några värdeord i samband med sitt agerande. Detta kan i många fall leda till ett negativt beteende. Självklart kan även en religiös person göra sådant, men det förhindras i många fall då de alltid försöker följa värdeorden och tänka på vad religioner de tillhör eller guden de tillber faktiskt hade velat att de skulle göra. 

Är man religiös har man en möjlighet att tillbe högre makter för att be om hjälp med olika saker, främst sina problem. Detta är något som många religiösa ser som en trygghet och något av det största och bästa med religionen enligt de tillhörande. Att inte behöva handskas med sina problem själv och aldrig vara ensam är något som de flesta religionerna står för. De tror därför att deras gud eller högre makt kommer hjälpa de i deras svåra stunder, vilket kan göra det lättare att ta sig igenom det. Jag som ateist tror däremot att man måste klara sig själv. Det finns ingen annan än en själv som kan ta hand om sina problem. Detta är lite på samma spår som karma. Jag tror inte att det finns någon annan som kan styra över ens liv och ens möjligheter förutom en själv. Självklart kan andra människor ha en stor inverkan på ens liv och gbidra till förändringar i det, men jag tror inte att man kan överlämna sitt liv åt någon annan att sköta och hjälpa till med helt och hållet. 

Det finns många olika högtider och traditioner inom de olika religionerna, en del är till och med gemensamma för olika religioner. Dessa skiljer sig dock lite från varandra. T.ex firar både kristna och judarna påsk, men med olika betydelser.

Högtiderna firas av olika anledningar. De allra flesta religiösa högtiderna är för att minnas något somhö hänt inom religionen i fråga bakåt i tiden. Påsken är ett exempel på detta. Det är en kristen högtid som infaller varje år för att minnas de dagar då Jesus korsfästes och sedan återuppstod. Detta eftersom det var en mycket stor och viktig händelse i Jesus liv, Jesus som är en mycket stor och viktig symbol inom Kristendomen. Inom Buddhismen firar man en gammal tradition som kallas Vesak eller Buddhadagen. Denna dag firas till minne av Buddhas upplysning. Det var nämligen för drygt 2450 år sedan som Buddha blev upplyst. 

Hinduerna har en liknande högtid som kallas Diwali. Den motsvarar vårt nyår. Man firar den till minne av guden Ramas som efter 14 år i exil (landsflykt) återvände. 

Inom Islam firar man ramadan, detta gör man en månad om året, den månad som profeten Muhammed fick sin uppenbarelse. 

Alltså finns det många olika högtider, men de är egentligen inte så olika varandra. Buddhismens, kristendomens och islams högtider är alla tre till för att hedra och minnas något som profeterna inom deras religion gjort, eller en specifik händelse i deras liv. Hinduernas skiljer sig lite då det handlar om en av deras gudar, men konceptet är detsamma. 

Jag firar både påsk och jul trots att jag är ateist. Detta innebär dock att högtiderna inte är alls religiöst laddade för mig utan har andra betydelser för mig. Anledningen till att jag firar de ändå är att jag bor i Sverige, som är ett kristet land där dessa högtider är mycket vanligt förekommande och under de perioder som högtiderna äger rum är det oundvikligt att bli meddragen. Min släkt och familj har alltid firat båda högtiderna, trots att det inte under de senaste religionerna varit med religiös avsikt så har det burits vidare genom familjen. Jag tänker sällan på varför jag firar dessa högtider, utan det är bara naturligt för mig att göra det. Jag vet dock att det finns religiösa som inte tycker det är okej att fira religiöst laddade högtider trots att man är ateist, men då vi bor i världens mest sekulariserade land så lär det endast bli mer och mer av sådant. Jag upplever inte det som ett problem och det spelar ingen större roll för mig om religionerna i Sverige skulle försvinna.

Jag tror att det finns mycket människor i världen som anser sig vara ateister men ändå firar t.ex jul. Däremot tror jag inte att det finns speciellt många som kallar sig ateister som firar ramadan eller Diwali. Detta kan bero på att de allra mest sekulariserade länderna är ursprungligen kristna länder och julen är en kristen högtid. Alltså firar jag den högtiden som är vanligt förekommande i det land jag bor i, trots att jag själv inte är religiös.