ISS (International Space Station)
Vad är ISS?
ISS är en rymdstation som används till utforskning av rymden och mer noggrann undersökning av möjligheterna som finns för att leva där, samt forskning inom bl.a medicin, biologi, fysik, astronomi och meteorologi. Stationen är även speciellt lämpad för försök som utnyttjar tyngdlösheten. Stationen har ungefär storleken av en fotbollsplan och är den största sammansättning människan någonsin placerat i rymden. Den går i en bana ca 400 km ovanför jorden. Stationen måste ständigt hålla samma hastighet, går den för långsamt finns det en risk att den dras ner mot jorden, på grund av gravitationen, och faller ner, går den däremot för snabbt finns det en risk att den åker vidare ut i universum. Gör den det finns det en stor risk att kontakten med stationen går förlorad och möjligheten att återfinna stationen och få ner den i rätt omloppsbana igen försvinner. 400 km är inte speciellt högt jämfört med rymdens storlek och hur långt ut i rymden människan faktiskt nått under tidigare uppdrag. Anledningen till det är att säkerheten är större och frakten mellan jorden och stationen är enklare.
Rymdstationen är idag 108 m bred och har en massa på 419 725 kg. Den ligger inte stilla på en plats i rymden utan förflyttas ständigt, likt allt i rymden. Det tar 90 minuter för stationen att färdas ett helt varv runt jorden vilket innebär att den håller en hastighet på ungefär 28 000 km i timmen. Det fullständiga namnet för stationen är International Space Station, på svenska, Internationella Rymdstationen.
Att stationen ligger i en sådan låg omloppsbana gör att det är möjligt för oss att se stationen från jorden. Det finns då en gps som är placerad på stationen och man kan enkelt få tag på information om var stationen är just när man kollar. Följer man då den tills den ligger ovanför ens dåvarande position har man en möjlighet att se den. För att man ska kunna se den räcker det dock inte med rätt positionering, utan en del andra saker måste också stämma överens. Det måste vara natt eller skymning och stationen får inte befinna sig i jordskugga, alltså är det ingen aktivitet att göra under dagtid. Det finns också lättillgänglig information om just när man har möjlighet att kunna se stationen, alltså exakt vilket klockslag som passar bäst just för din plats.
Från början var ISS en amerikansk rymdstation. Ronald Reagan, den dåvarande amerikanska presidenten, var den främsta drivkraften. Han menade att USA behövde en rymdstation för att inte hamna efter ryssarna som redan hade en. Uppskjutningen av Mir (den första ryska rymdstationen) var år 1986 vilket innebar att den utgjorde den första permanent bemannade rymdstationen. Stationen hade som syfte att fungera som ett vetenskapligt laboratorium i yttre rymden. Stationen ägdes till en början av Sovjet och efter fallet av Sovjetunionen hörde den till Ryssland. När Sovjetunionen föll satt Bill Clinton vid makten. Han tyckte att det var bättre att få Ryssland ombord projektet istället för att göra det till en tävling. Det fanns flera anledningar till detta, men den främsta var att det skulle göra det hela billigare för USA genom att dela på kostnaden. Vid denna tidpunkten var redan Japan och ESA med i projektet.
ISS ägs nu av flera olika stater och är det största samarbetsprojektet i rymden hittills och ett mycket komplext internationellt samarbete. De parter som medverkar är Ryssland (RFSA), USA (NASA), Europa (ESA), Japan (JAXA), och Kanada (CSA). Där finns viktiga delar och stationer till samarbetsprojektet i alla de medverkandes länder, och Europa som innehåller flera deltagande länder. Exempel på dessa är uppskjutningsstationer, träningscentrum för blivande astronauter samt de människor som konstruerar och är delaktiga i ISS på andra sätt. Att samarbetet inkluderar så pass många länder har gjort att forskningen kunnat gå framåt mer än om det endast varit ett land, som USA eller Ryssland när de arbetade på egen hand. Detta har bl.a att göra med att det är ett extremt dyrt projekt som i sin helhet har kostat ungefär 150 miljoner USD, och kommer fortsätta att kosta mycket pengar. Man beräknar att allting ska han kostat 100 miljarder dollar när projektet är helt färdigbyggt. Denna kostnaden delar nu de deltagande staterna på vilket gör det möjligt att leda projektet vidare. Kostnaden hade inte ett land på egen hand kunnat stå för då det skulle vara extremt dåligt för landet i frågans ekonomi. Dessutom ger samarbetet ett bredare perspektiv och fler resurser, inte enbart med material och pengar men även med kunskap. Hade projektet enbart varit t.ex USAs hade inte de ryska, japanska, europeiska och kanadensiska människoresurser som idag används kunnat användas på samma flexibla sätt.
Utöver det som sker på själva rymdstationen så sker träning, byggandet av nya moduler och andra delar till ISS, uppskjutandet av nya moduler, forskning, ingenjörskonst mm gemensamt för de olika medverkande staterna på olika stationer runt om i världen.
Vad består ISS av?
Den 20 november 1998 sändes den ryska kontrollmodulen Zarja upp med en rysk protonraket och Zarja utgjorde då den första delen av ISS. Samma år sändes den amerikanska kopplingsmodulen Unity upp och dockade med Zarja. Flera moduler har sedan dess dockat med stationen som nu består av 15 sammansatta moduler. Bygget har krävt mer än 125 rymdfärder med fem olika typer av rymdfarkoster och mer än 160 rymdpromenader. Anledningen till att det har krävts så pass många rymdfärder och att man inte kan skicka upp allt på en gång, eller i alla fall större mängder på en gång är att det inte ännu finns några raketer som är kraftfulla nog för det.
Ungefär 85% av alla moduler som ISS består av är amerikanska. Även Europa, Kanada och Japan har bidragit med egna moduler, resten är ryska.
Europas främsta och största enskilda bidrag till rymdstationen är forskningslaboratoriet Columbus. Det är en ca. 6,9 meter lång cylinderformad experimentsverkstad där bl.a europeiska forskare utför olika försök. Dessa försök använder sedan forskare på jorden inom medicin, ingenjörsvetenskap, bioteknik, fysik och materialteknik.
År 2000 åkte den första bemannade besättningen upp till ISS, den bestod av en amerikansk befälhavare och två ryska kosmonauter (ryska rymdfarare) och ända sedan dess har stationen varit ständigt bemannad. Den är lämpad för sex personer då det är antalet sittplatser i de två Sojuzfarkosterna som fungerar som livflottar. För tillfället är Sojuz det enda medel som besättningen på ISS kan transporteras med, men det utvecklas sedan 2012 fler bemannade transportkapslar som ska bli tillskott till rymdstationen ISS i framtiden.
Krav för att arbeta på ISS
Det är höga krav för att bli astronaut och för att få arbeta på ISS och utbildningen är mycket lång och omfattande. Utbildningen för att åka en vanlig rymdfärd ser annorlunda ut från vad utbildningen för att åka och arbeta på ISS är. Detta beror på att ISS är en mycket avancerad och komplex station som alla på plats måste förstå sig på helt för att undvika misstag och komplikationer samt att arbetet de gör på stationen ska utföras på rätt sätt och vara effektivt.
Till att börja med måste alla som ska vara på ISS prata både engelska och ryska flytande, detta för att det inte finns rum för missförstånd på en rymdstation och alla ska kunna kommunicera felfritt. Att det är just dessa språken är för att de största huvudbaserna till stationen finns i Europa, USA och Ryssland och det därför blev naturligt med just de språken, i Europa talas det så pass många olika små språk att det passade bäst att välja de två största medverkande staternas språk.
Kraven för att bli astronaut är detsamma oavsett var man genomgår sin utbildning, men vissa steg ser lite annorlunda ut och de följande sätten är så utbildningen ser ut hos NASA, som är rymdorganisationen i USA.
Det krävs en hel del utbildning bara för att få söka in till utbildningen hos NASA, bl.a måste man ha kandidatexamen i teknik, biovetenskap, fysik, datavetenskap och matematik
Efter det att man blivit antagen till vidare utbildning så skickas man till en av NASAs stationer, placerad i Houston, Texas, där man ska genomgå en grundutbildning för astronauter. Denna utbildning är max två år lång, men mycket intensiv. Träningen innehåller bl.a ISS systemträning, robotfärdigheter och lektioner i det ryska språket, det engelska måste man prata för att få ansöka från början.
När man genomgått allt detta bedöms man om man är passande till att bli astronaut. De som inte väljs till detta har möjligheten att placeras på andra platser hos NASA.
De som blir valda att få åka till rymden efter utbildningen måste specialisera sig. Ska man till ISS måste man lära sig detaljerat om de operativa egenskaperna, uppdragskrav för de uppdrag som de kommer att få göra på stationen, samt mål för de uppdrag de kommer utföra och stödsystemet samt funktionen på utrustningen de ska använda sig av under de olika uppdrag som de blivit tilldelade. Exempel på uppdrag som astronauterna som ska arbeta på ISS kan bli tilldelade är främst relaterade till forskningen och experimenten som utförs på stationen, vilket är det huvudsakliga syftet till stationen över huvud taget. Mer specifikt kan det vara att de måste lära sig om en maskin som hjälper de att transportera provburkar inne i ISS för att de ska kunna använda den på ett bra sätt när de väl arbetar i rymden. Det finns nämligen inte rum för några misstag och därför måste astronauterna vara väl förberedda inför deras rymdresa på alla möjliga sätt. Ett annat liknande exempel är att alla astronauter måste veta allt om hur deras rymddräkter fungerar för att de ska veta hur de ska agera ifall något på den går sönder och hur de ska använda den samt på vilket sätt de kan röra sig och vad de får och inte får göra när de bär dräkten. Vet de inte detta kan det leda till att den går sönder och andra problem kan uppstå.
Deras arbete går också ut på att städa och fixa på stationen. Hade de inte gjort detta så hade stationen blivit smutsig, svår att leva i och svår att utföra några seriösa experiment på. Därför måste de veta sedan innan hur de ska gå till väga när de ska städa och reparera saker på stationen.
Forskning och resultat
ISS har redan bidragit med mycket forskning och andra resultat och kommer fortsätta göra det i många år framöver. Bl.a har vi fått en större förståelse för hur det är att leva i rymden under en längre tid, då ISS var första gången detta gjordes möjligt. Dessutom har vi fått många svar på frågor angående tyngdlösheten och hur den på olika sätt kan utnyttjas, vad avsaknaden av gravitation gör med os fysiskt och om det faktiskt finns en möjlighet att bo i rymden permanent i framtiden. Man har också lärt sig hur man håller en rymdfarkost fungerande under en längre tid än man tidigare någonsin klarat av. Alla dessa upptäckter kommer vara betydelsefulla för fortsatt forskning i rymden och redan idag arbetar NASA med en plan att skicka astronauter ännu djupare i rymden, ISS blir då ett depåstopp för ännu djupare färder i rymden. Möjligheten att skicka astronauter ännu djupare gör de med hjälp av det de redan vet som de tack vare ISS och all forskning som skett där har möjlighet att ta del av.
ISS har också inspirerat många barn och ungdomar att hitta ett större intresse för matematik och naturkunskap. Ett roligt exempel var en 17-årig kille i England som var inne och kollade på NASAs hemsida när han arbetade med ett skolprojekt när han hittade ett stort fel på hemsidan. NASA hade publicerat felaktig information om sensorer på ISS och sensorerna fungerade inte som de skulle, detta hade dock ingen på NASA eller någon utomstående tidigare förstått. Han mejlade NASA som tackade för att han hade rättat deras misstag, och han blev t.o.m inbjuden att hjälpa till att lösa problemen.
Alltså har projektet engagerat extremt många personer, unga som gamla och gjort hela världen mer medveten om vad som faktiskt finns i rymden och hur det fungerar.
Egna tankar
Jag tycker att ISS är ett mycket bra projekt. Det har gett oss svar på frågor som människan ställt sig själv mycket länge och det kommer fortsätta komma nya svar och forskning som kommer ge människor bättre möjlighet till liv i rymden. Vi vet nu också mycket mer om rymden, vad som finns i rymden och hur vi människor kan anpassa oss till det än vad vi tidigare gjorde. Detta har också att göra med alla rymdfärder människor gjort, men mycket är tack vare ISS. Det ger oss också forskning som är användbar inom bl.a medicin, teknik, fysik och bioteknik. Dessutom är projektet det allra största internationella samarbetet i rymden och har gett bevis på att olika stater som USA, Ryssland och Japan faktiskt kan kommunicera och samarbeta även i ett så komplext och omfattande projekt. Samarbetet har stärkt banden mellan länderna. Detta visar att länderna förmodligen kan klara av att samarbeta med andra projekt, nere på jorden i framtiden. Om detta möjliggörs kan det förebygga eventuella konflikter mellan länderna, då de inte har råd att gå emot med varandra då de har rymdprojektet att ta hänsyn till. Alltså ger det bra forskning och utökade möjligheter, men också bättre relationer mellan länder som annars hade kunnat ha allvarliga konflikter mellan varandra.
Under kalla kriget var rymdkapplöpningen mellan Ryssland och USA stor och det ledde till lite hänsynslöst beteende där de bägge tog egna beslut och gjorde saker i stress och arbetade under ständig press. Nu handlar det inte om vem som är bäst utan om att tillsammans få fram de bästa möjliga resultaten och genomföra projektet på det bästa möjliga sättet. Samarbetet har alltså lett till bättre och säkrare resultat utan något tävlingsmoment involverat. Hade tävlingsmomentet och kapplöpningen fortsatt på samma sätt så hade vi förmodligen inte kommit lika långt i projektet och våran kunskap hade inte varit lika stor som den idag är.
ISS har också bidragit till en helt ny bransch som inte tidigare funnits. Aldrig tidigare har någon jobbat i rymden under så pass lång tid, ungefär ett halvår. Det uppkommer också extremt många jobb nere på jorden som inte tidigare funnits. Detta kommer tillsammans med den utvecklade tekniken i världen och det nyväckta djupare intresset för rymden. Troligtvis kommer rymdforskningen att fortsätta utvecklas i ännu högre takt än det tidigare gjort framöver. Detta beror på att vi idag har fruktansvärt bra teknik att använda oss av och att vi vet mycket mer om rymden och hur vi ska anpassa oss till den än någonsin tidigare. Detta gäller inom de flesta områden av teknik idag, t.ex kan vi se hur mobiltelefonen under de senaste tio åren har utvecklats mycket snabbt och fortfarande gör det. Det beror på att man fått mer kunskap, resurser och intresse för produkten än tidigare, exakt samma gäller för rymdforskningen på olika sätt. Det finns många människor som har specialiserat sig på området och är mycket väl utbildade samt har bra koll på ämnet. Dessa människor försöker ständigt att utveckla nya tekniker och saker för att vi ska kunna få fram mer information om rymden. Under de senaste decennierna har vi kommit fram till extremt många saker och utforskat nya delar av rymden som människan tidigare aldrig trodde att vi skulle få reda på något om. Av de tidigare nämnda anledningarna kommer denna utforskningen av nya platser i rymden och ny information att fortsätta, och förmodligen i ännu snabbare takt.
Negativt med projektet är att det är extremt dyrt och stora delar av de medverkande ländernas pengar går åt till projektet, pengar som annars kunde spenderats på andra saker så som landets fattiga eller utbildning. Frågan är då vilket som är viktigast, och man måste disponera pengarna på ett rimligt sätt. De medverkande länderna hade dock inte kunnat vara med i projektet om de inte hade haft en så pass bra budget som de har, och det finns många länder i världen vars ekonomi aldrig hade klarat av ett så dyrt projekt. Men då de medverkande länderna redan har kommit så pass långt i utvecklingen gällande bl.a bostäder, fattigdom, utbildning och infrastruktur är det bara rimligt att en del av deras budget ska läggas på ett projekt som ger oss mycket viktig forskning och resultat som vi aldrig tidigare varit medvetna om. De länder som faktiskt har möjlighet att genomföra och bidra till ett sådant projekt tycker jag nästan har en skyldighet att göra det också. Det bidrar till så pass mycket positiv forskning. Tekniken utvecklas ständigt och alla möjligheter vi får till att hjälpa till måste vi göra det. Det är så vårt samhälle ser ut idag. Jag hade inte stöttat projektet lika mycket om det tydligare hade tärt på de medverkande ländernas budget och kommit i vägen för landets välstånd. T.ex om Sveriges medverkan hade lett till att vi som land inte hade haft tillräckligt med pengar att lägga på utvecklingen av infrastrukturen eller skolan i Sverige. Så fort det skulle brista på det sättet i något av de medverkande ländernas ekonomi tycker jag att de borde se över sitt medlemskap och om det verkligen är värt det samt om det faktiskt fungerar och gör något för landets utveckling eller om det bara drar ner landet.
Många menar att det istället hade varit bättre att satsa pengarna på de fattig människorna i världen än på rymden. Jag håller till viss del med på att de fattiga kan ses som ett större och viktigare projekt att lägga sina pengar på, men samtidigt är det väldigt viktigt att vi utvecklas. Om vi inte satsar pengar på sådana projekt finns det en risk att vi stannar i utvecklingen och att vår kunskap om världen inte ökar. Har man möjlighet att faktiskt öka detta så tycker jag det är viktigt att man gör det, men som tidigare nämnt fr det inte gå till en överdrift där andra viktiga saker drabbas allt för hårt.
Källor:
