Olika konflikter, likheter och skillnader

1.Vilken eller vilka typer av konflikter har ni i gruppen?

Oktoberkriget- Religion, rättigheter

Iran-Irakkriget- Ekonomi, politik, religion

Kuwaitkriget Politik, ekonomi och land (konflikt om mark)

Apartheid- Etnicitet, politik

Kalla kriget- Politik

Likheter här är att det är vanligt att konflikterna/krigen handlar om politik, ekonomi och land. Detta är några av de faktorer som ofta utlöser krig och konflikter. Dessutom är religion väldigt vanligt. 

2.Vilka likheter respektive skillnader hittar ni i era konflikter vad gäller orsaker, förlopp och konsekvenser/följder?

Irak-Iran kriget och  Kuwaitkriget handlade om att länderna som var delaktiga krigade för att överta olika länder. I Kalla kriget, Kuwiaitkriget och Apartheid var det mer ett politiskt maktspel. 

Dock var Kalla kriget och Apartheid de enda konflikterna av de i våran grupp där det inte handlade alls om mark utan endast om makt.

Likhet- I Kuwaitkriget, Oktoberkriget och Iran-Irakkriget så var FN delaktiga och hjälpte till i arbetet med att förhindra och stoppa krigen bl.a försökte de begära fredsöverenskommelser mellan Iran och Irak. I Apartheid så påpekade de att de inte höll med om det som skedde och att det var ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna, men mycket mer än så gjorde de aldrig. 

Likhet- En likhet mellan Kalla kriget och Apartheid och en skillnad mot de andra krigen var att de aldrig helt bröt ut i krig. Kalla kriget var, som man kanske förstår på namnet, ett väldigt kyligt krig då de båda länderna aldrig riktigt attackerade varandra, men det räknas ändå som ett krig. Och Apartheid i sin tur var inte ett krig över huvud taget och bestod inte av några slag eller liknande utan främst av juridiska rasskillnader som skapades.

Likhet- I både Iran-Irakkriget, Kuwaitkriget och Kalla kriget spelade USA en stor och betydelsefull roll. I Kalla kriget var USA en av de inblandade och hade därför en väldigt stor del i kriget. Medan i de andra konflikterna så var deras roll att försöka lösa upp konflikterna likt de har gjort i väldigt många andra konflikter både innan och efter dessa. 

I Iran-Irakkriget var de till en början på Iraks sida, men detta planade sedan ut i att de var objektiva och alltså var på både Irans och Iraks sida. 

Likhet- Både i Kuwaitkriget och Apartheid tog yttre krafter tag i att lösa problemen då de inblandade nationerna inte klarade av det på egen hand. 

Under Apartheid var det flera länder som bojkottade sin handel med Sydafrika för att de inte stöttade deras politik och ungefär detsamma gällde för Irak när de borde ha lämnat Kuwait men inte gjorde det. Då släppte USA bomber över Irak och riktade in sig på elen i landet så att den till sist blev nästan helt utslagen i hela landet. Detta ledde till att landet inte hade någon el och behövde elektriker och liknande reparationsmöjligheter som man inte själv hade. I sin tur ledde detta till att de yttre länderna kunde sätta krav på landet för att dra sig ur Kuwait så att de skulle reparera elektriciteten.

En skillnad var dock att det som fick Irak på fall var när USA gick in i landet med sina trupper och det som fick Sydafrika på fall var endast det ovan nämnda med handelsblockaden. Alltså krävdes det ännu lite mer för at helt stoppa Iran-Irakkriget.

Likhet- En likhet mellan konsekvenserna av Kuwaitkriget, Oktoberkriget och Apartheid var att i Kuwaitkriget blev Kuwait friat och erkänt som en självständig stat och de svarta och minoritetsraserna i Sydafrika återfick sin plats i samhället. Alltså i båda konflikterna återfick de utsatta eller det utsatta landet den plats och rätt som de en gång i tiden haft. Såhär är det i och för sig i de allra flesta konflikterna som kommer till en lösning då konflikterna oftast beror på att ett land tagit över ett annat eller liknande.

I Oktoberkriget var det också relativt liknande då Camp David-avtalet var en konsekvens. Avtalet var att Israel och Egypten skev på ett fredsavtal. Alltså var det inte en konsekvens där någon fick tillbaka sin rätt så som i de andra konflikterna, men det var en konsekvens där det tagits till metoder för att skapa fred, likt de andra.

Skillnad- 

En skillnad mellan Iran-Irak kriget, Oktoberkriget, Kuwaitkriget och Apartheid var att i de första konflikterna som mer kan beskrivas som krig var det en hel den människor som dog till skillnad från Apartheid. I Apartheid dog det visserligen människor också, men inte på samma sätt, alltså i krig, och inte samma mängder.

De som dog under Apartheid dog främst då de blivit uteslutna från sjukvård och liknande samt hade sämre tillgång till mat, vatten och andra livsviktiga saker. De som dog under de andra krigen dog under slag istället, vilket skilde sig åt en del. Alltså skilde sig både antalet döda åt enormt mycket och även sätten de dog. 

Skillnad- Skillnaden mellan följderna av Kuwaitkriget, Oktoberkriget och Apartheid var stora. I Kuwaitkriget uppkom konsekvenser som t.ex miljöproblem då irakierna satte eld på en massa olja i Kuwait samt hällde ut i den Persiska viken. Först och främst fick de svårt att släcka alla bränder och det påverkade livet i vattnet där de släppt ut en massa olja en del.

Apartheid fick istället följder som att de svarta hade ett rejält underläge i samhället bl.a gällande utbildningen där de låg långt efter. Dessutom levde de svarta under sämre förhållanden vilket de hade gjort under ett flertal decennier, självklart hade detta satt djupa spår även om man tittar på det ur den fysiska aspekten, alltså att de som tvingats leva under dessa förhållanden nu var svagare på många sätt. Detta var ett problem som den Sydafrikanska regimen nu fick ta tag i. 

Alltså var konsekvenserna av konflikterna väldigt olika och de metoder so man tvingades ta till för att lösa problemen skiljde sig också åt en hel del.

3.Ni fick i era arbeten ge förslag på hur era konflikter kunde förhindras.

Diskutera i gruppen rimligheten i dessa förslag.

Hittar ni gemensamma nämnare i hur ni tänkt förhindra konflikterna.

Apartheid- Man hade fått förebygga rasismen redan från början för genom att t.ex skapa lagar som gjorde det omöjligt för den att expandera. Ett problem med detta var att de allra flesta makthavarna redan vid denna tiden var vita och själva, i de flesta fallen, höll med om att rasismen vara rätt.

Detsamma gällde slavhandeln som gjorde att rasismen blev ännu mer global och större. Hade slaveriet aldrig inskaffats så hade det förmodligen heller aldrig blivit som det blev.

Hade man velat förebygga Apartheid precis innan starten av det hade de yttre länderna fått agera tidigare. De hade fått agera likadant som de sedan gjorde fast redan innan konflikten bröt ut. Dock trodde man inte att problemet skulle bli så stort som det sen blev och man struntade i det då Sydafrika var en bra handelspartner som man inte ville förlora. 

Ett sätt att förebygga Oktoberkriget hade kunnat vara att ge judarna ett annat land. De största anledningarna till att konflikten blev så omfattande och fortfarande är det är för att landet som judarna blev tilldelat från början var muslimskt. Hade de istället blivit tilldelade t.ex ett kristet land hade konsekvenserna förmodligen inte varit lika stora. Ett problem med detta är att det inte finns så extremt mycket ytor att skänka bort och vart de än hade blivit placerade finns det en stor risk att det hade skapats konflikter. Dessutom hade det kanske inte varit möjligt att ge de ett kristet land i Europa under denna tiden då det va precis efter andra världskrigets slut och då var fortfarande en del av Europa nazistiskt och levde kvar i de gamla tankar och värderingar som funnits. 

Det sägs också att det hade varit en idé att ge judarna Israel (som inte då var en egen stat, men iallafall samma landområde) redan innan andra världskriget. Men problemet med detta är att på den tiden var judeförföljelserna inte så pass stora att man tänkte sig att ett land skulle behöva avsättas endast för de. Detta kom man på senare efter att förintelsen hade ägt rum. Därför hade det varit extremt svårt att förutspå förintelsens uppkomst.

En gemensam nämnare i hur jag och Evelina tänkt förhindra våra konflikter är att vi tyckte att den lösningen som sedan kom i bruk var bra, men att den skulle ha använts på samma sätt redan innan konflikten urartade. I mitt fall tycker jag att handelsblockaderna med Sydafrika skulle skett tidigare för att få ett slut på det politiska system som styre landet snabbare. Och i det andra fallet att man skulle gett judarna ett land redan innan andra världskriget. Dock ett gemensamt problem för de båda är att man omöjligt kunde förebygga att problemen skulle bli så pass enorma innan de brutit ut.

I Iran-Irak så sålde USA vapen till båda länderna under en längre tid och valde sedan endast Irak. Istället borde de ha valt att vara neutrala i kriget och istället försökt stoppa kriget.

I Apartheid så borde de yttre länderna ha gått in och löst problemen tidigare.

Alltså var skillnaden att i Iran-Irak så väntade de yttre länderna, eller i det fallet landet för länge att gå ur kriget och därav sluta det.

USA var främst intresserade av olja och pengar och det var därför de ett tag velade om vilken sida de skulle vara på i kriget. Till sist valde de att vara relativt neutrala, framförallt eftersom de inte kunde förutspå utgången av kriget och de ville vara på god fot med det segrande landet. 

Hade USA valt sida och istället för olja, makt och pengar fokuserat på att få ett slut på kriget hade det förmodligen tagit slut snabbare. Detta är dock svårt att säga eftersom de festa länderna i världen är väldigt maktgalna och egoistiska, vilket var problemet i detta fallet. Dessutom finns det ingen högre kraft som bestämmer över USA som hade kunnat vägleda de. Därfö8r blev utgången som den blev.

4.Diskutera i gruppen hur kunskapen om hur olika konflikter uppkommer kan användas för att dels förhindra framtida konflikter, dels skapa nya.

Man kan ju som bekant använda sig av historien för olika syften.

T.ex informationen vi har i det tidigare nämnda exemplet där Irak och Sydafrika uteslöts och pressades utav utomstående länder för att de skulle sluta med ockupationen och rasproblemen kan vi idag lösa konflikter bättre. Ifall någon liknande konflikt skulle uppstå (trots att en liknande konflikt förmodligen inte skulle få chansen att expandera så mycket i dagens samhälle) kan vi förmodligen lösa den på ett bra sätt med hjälp av denna metoden då den redan vid flera olika tillfällen använts och prövats. 

I Apartheid så tog yttre länder tag i att lösa problemet och utgången av det var positiv. Detta kan man ta hjälp av idag ifall det skulle uppkomma en liknande situation eller konflikt. Detsamma gäller förde andra konflikterna också. T.ex idag så skulle kanske USA agerat olika i Iran-Irak situationen där landet var en orsak till att kriget höll på så länge då de agerade fel och inte lyckades avsluta kriget, oavsett om det var deras intention eller inte. 

Alltså kan man se vilka metoder som har fungerat för att lösa olika konflikter och därefter använda de igen om liknande konflikter uppstår. 

Man kan även se tillbaka på gamla konflikter och se hur de gick tillväga samt vilka problem de hade. I nya konflikter kan man då med hjälp av den informationen förhindra att samma problem uppkommer i konflikterna.

Det kan även vara negativt i t.ex Hitlers fall. Om det skulle komma en liknande människa till styret så hade personen mycket information att ta från hur Hitler agerade och hur han på grymma sätt erövrade enormt mycket land och hur han på andra sätt övervann människors tillit, trots att han egentligen inte hade goda intentioner. 

T.ex har det dragits paralleller mellan Hitler och Donald Trump. Och att Donald Trump nu är USAs president kan ju i det fallet vara lite oroande då han har mycket makt.

Mellankrigstiden

so-rummet, boken

1. Redan innan andra världskriget bröt ut 1939 hade Hitler lagt områden under sig. Förklara vad som hade hänt genom att använda följande ord: Saarområdet, Rhenlandet, Österrike, Münchenöverenskommelsen och Molotov–Ribbentrop-pakten?

Hitler hade stora framgångar inom utrikespolitiken. Dock hade Saarområdet, som var ett gammalt tyskt område, ockuperats efter Versaillesfreden utav de vinnande länderna i det första världskriget. Men enligt fredsbestämmelserna skulle folket där rösta om vilket land de ville tillhöra. 90% röstade för Tyskland då merparten av invånarna faktiskt var tyska egentligen. Detta ledde till att området återförenades med Tyskland och det var en stor triumf för Hitler när detta hände. 

Detta var den första revolten Hitler och hans Tyskland gjorde mot Versaillesfreden. Att det gick så bra gjorde att han fick större mod att fortsätta erövra i Europa.

Det bestämdes också i fredsavtalen att Rhenlandet skulle vara avmilitariserat. Trots det marscherade tyska trupper in i området 1936 enligt Hitlers order. Hitler bröt mot det Versaillesfreden stod för. Bl.a då han genomfört en upprustning i landet av den tyska armén, dessutom i det tysta. Han gav även order om att flotta och flyg skulle upprustas. 

Året efter detta förklarade Hitler Tyskland fritt från Versaillesfreden. Framöver skulle han inte bry sig om fredsbestämmelserna.

Det var ingen som gick emot Tyskland och de man kunde tänka si skulle göra det var Frankrike. Men Frankrike var trötta efter den första Världskriget och insåg att de kanske hade varit lite orättvisa mot Tyskland i Versaillesfreden. Därför lät de de ta mer mark utan att göra motstånd då de tänkte att det kunde göra de mindre intresserade av att starta ett nytt krig. 

Hitler hade även större planer. De gällde grannländerna Österrike, Tjeckoslovakien och Polen. Nazisterna tyckte att de hade rätt till större livsrum.

Österrike var ett land som hade drabbats hårt av första världskriget och det fanns inte mycket kvar. Där fanns en del ekonomiska problem, det var ett politiskt oroligt land och demokratin hade avskaffats för att nu styras av en diktator. 

Dessutom hade Tyskland och Österrike samarbetat under första världskriget och var därför enade. Dessutom kom Hitler från början från Österrike och ville samarbeta med de.

Många i landet ville redan ansluta sig till Tyskland men detta var förbjudet enligt fredsavtalen. 

Det fanns ett nazistiskt parti i landet som medverkade när landet förlorade självständigheten.

1938 lät Hitler tyska grupper ta sig in i landet och då rensades alla som inte var för anslutningen till Tyskland ut. 

Detta betydde att Hitler och hans Tyskland hade tagit över Österrike.

Tjeckoslovakien däremot var ett ganska demokratiskt och fungerande land på de flesta fronterna. I landet fanns det dock tre olika folkslag, tyskar, tjecker och slovaker. Tyskarna bodde vid gränsen till Tyskland och de ville ansluta landet till Hitlertyskland. 

Detta liksom i Österrike hjälpte Hitler i hans försök att sätta ihopa länderna med det Tyska imperiet. Så han ställde krav på Tjeckoslovakien att det tysktalande Sudetenland skulle anslutas till Tyskland.

I september 1938 samlades Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien i München. Tjeckoslovakien hade inte fått någon inbjudan då Hitler inte ställde några nya krav på mark efter Sudetenland och det bestämdes nu att området skulle överlämnas till Tyskland.

Nu trodde alla att freden skulle fortsätta och enligt den brittiske premiärministern Neville Chamberlain skulle Münchenöverenskommelsen bli ”fred i vår tid”.

Hitler tog ändå över resten av Tjeckoslovakien och i mars 1939 blev den tjeckiska delen ett tyskt protektorat. Alltså att området skulle stå under tyskt beskydd. Den slovakiska delen blev en tysk lydstat.

När Hitler krävde att få en bit av Polen också så bestämde Storbritanniens och Frankrikes ledare sig för att hjälpa Polen. De litade inte längre på Hitler. 

Trots att Hitler och Stalin båda såg varandra som den främsta motståndaren bestämde de sig för att sluta en pakt. Pakten kallades för Molotov - Ribbentorp - pakten. Detta slog som en bomb för resterande världen då nazister och kommunister länge hade bekämpat varandra men nu skapade de en pakt.

Den var en överenskommelse om att inte anfalla varandra. De gjorde också upp en hemlig pakt som ingen fick reda på förrän senare. Den handlade om att de delade upp Östeuropa mellan sig. Polen skulle de dela på. 

Den 1 september 1939 rullade den tyska armen in på polsk mark och Frankrike och Storbritannien attackerade de som de lovat. Detta utlöste ett nytt världskrig.

2. Varför blev Stalingrad och el-Alamein vändpunkter i kriget?

Tyskland och Hitler stod år 1942 på höjden av sin makt och troddes vara ostoppbara. De hade mark över hela Europa och kändes som ett större land än någonsin förut. År 1942 vandrade tyska arméer in i Sovjet och mot Stalingrad där de mötte på tuffare motstånd än de förväntat sig. Motståndet var den ryska vintern. 

När den röda armén också gick till anfall riskerade en hel tysk armé att bli omringad. En reträtt hade räddat de, men Hitler gav order om att de skulle stanna och kämpa till sista man. 

Situationen för soldaterna var hopplös, de var utsvultna, utmattaed, plågade av kylan och ryska anfall kapitulerade tyskarna. En hel tysk armé hamnade i rysk fångenskap och de oövervinneliga tyskarna hade nu besegrats. 

De brittiska trupperna i Nordafrika hade trängts tillbaka till el-Alamein i Egypten. Den tyska generalen Rommel hade siktet inställt på Suezkanalen som var i närheten. Men tyskarna skulle aldrig få komma dit då de blev stoppade och besegrade utav den brittiska armén. Snart var hela Nordafrika befriat.

Europa började dela på sig

Det starka imperiet, Europa började splittras. Trots att Hitler fortfarande år 1943 behärskade i stort sett hela världsdelen så började saker och ting förändras och vissa delar började falla ifrån på olika sätt.

Italien kapitulerar

Efter striderna i Nordafrika som Tyskland förlorat hade en del italienare tröttnat på kriget och de valde att avsätta Mussolini. Italien kapitulerade, men tyska grupper höll Norditalien till krigets slut iallafall.

Invasionen i Normandie

Tidigt på morgonen den 6 juni 1944 börjar invasionen i Normandie. Det är för att få tillbaka de ockuperade områdena i Frankrike och befria landet från Tyskland. Efter att ha befriat Normandie fortsatte man in i landet och innan sommarens slut kunde man hålla ett bejublat intåg i ett fritt Paris.

Tyskland kapitulerar och kriget är slut

De allierade vandrade från olika håll in mot Tyskland. De hade bestämt att efter detta kriget så skulle de endast acceptera en total och villkorslös kapitulation. Inga nya fredsavtal skulle skrivas som det hade gjorts efter första världskriget.

I april nådde ryska och amerikanska trupper Berlin och möttes vid floden Elbe. Hitler begick självmord och den 7 och 8 maj 1945 kapitulerade de sista tyska trupperna. Det värsta kriget i historien var nu slut.

3.Varför är namnet Quisling känt över hela världen?

Vidkun Quisling var ledare för det norska nazistpartiet, Nasjonal Samling under kriget. Han hade redan innan kriget haft kontakt med Hitler och tillsammans med Tyskland styrde han Norge under ockupationen. 

Det norska folket vände sig emot honom som ledare och det nationalsocialistiska land han försökte göra Norge till. Motståndsrörelsen eller Hjemmefronten fick fler och fler medlemmar. 

Tyskarna och Quisling började arrestera, deportera och dödsdömma medlemmarna. 1300 norrmän dog i koncentrationsläger och flera hundra avrättades.

När Norge befriades dömdes Quisling till döden för landsförräderi. Han avrättades på Akerhus fästning, en plats där många motståndsmän avrättats. Idag finns där ett museum.

Varför Quisling är ett världskänt namn är för att efter krigets slut blev många som blev dömda för det de gjort under krigsåren. Många hade gått i tjänst hos de tysks erövrarna. Quisling blev ett gemensamt namn åt de alla förrädarna.

4. Vad hände i Sydostasien under kriget? Vilka var huvudmotståndarna? Vilka konsekvenser fick president Trumans beslut att fälla atombomben?

Japan attackerade Pearl Harbor som låg på Hawaii, där fanns mycket krigsfartyg och det var en av anledningarna till att japanerna valde att attackera just den platsen. Sådana fartyg som fanns där var extremt jobbiga att bygga och på denna tiden tog det mycket kraft, energi och pengar. Därför var detta en känslig plats att anfalla och gjorde USA extremt arga. Dagen efter förklarade USA krig vilket var deras inledning i andra världskriget.

Redan innan andra världskriget började hade Japan invaderat Kina, första gången i början av 1930-talet. De tyckte att områdena där tillhörde de. Detta gör flera länder upprörda bl.a Frankrike och Nederländerna som har en hel del kolonier i områdena och är rädda för att deras egna framgångar ska förstöras.

Kriget i Sydostasien och över Stilla havet fortsatte även när kriget började gå mot sitt slut. Japan hade fortfarande stora områden som de styrde över. Under sommaren 1944 tog USA övertaget i kriget till sjöss. Japans flotta och flygen var inte längre ett hot. Men japanerna försvarade fortfarande de landområden de tidigare erövrat.  Våren 1945 hade USA kommit så långt att en invasion av de japanska öarna nu var möjlig. Men en invasion skulle innebära ett blodigt krig med många amerikanska män dödade. Istället bestämde den amerikanska presidenten att en atombombskulle släppas över landet. 

Sommaren 1945 hade amerikanerna genomfört den första provsprängningen av en atombomb. Man insåg att det var ett fruktansvärt starkt vapen och att den kanske skulle få Japanerna att ge upp. Det var ett bra alternativ till att invadera öarna. 

När president Roosevelt dog i april 1945 så blev efterträdaren Harry S Truman och han fick ta beslutet om bomben skulle släppas eller inte.

Den 6 augusti släppte man den första bomben över staden Hiroshima. Bomben hade en extremt stor kraft och en tredjedel av stadens 300 000 invånare dödades eller skadades. Även en stor del av alla byggnader skadades eller förstördes.

Tre dagar senare släpptes en likadan bomb över staden Nagasaki. Detta ledde till att Japan gav upp och det andra världskriget var nu slut. 

Anledningen till att man släppte två bomber istället för en var dels för att avsluta kriget, men även för att testa bomberna. Bomberna hade olika sprängstyrkor och man visste inte riktigt hur de fungerade, därför ville man pröva de och se hur de kunde användas. Trots att man hade testat de i förväg kunde man inte riktigt förstå vilken sprängstyrka de hade och hur de skulle reagera i t.ex en stad oh bland människor.

Det var ett stort antal människor som dog vid bombningarna. Men det är många som tror att om det istället skulle blivit markinvasioner skulle ännu fler människor dött, och däribland amerikaner. Detta gjorde att USA bestämde sig för att bomba landet i hopp om att rädda sina egna liv och en hel del dödsfall skulle sparas.

5.Hur påverkades de europeiska kolonierna av kriget? 

När Japan gav upp började britter och holländare återvända till Sydostasien. Nu var de herrar över sina kolonier igen. Men japans framgångar i början av kriget hade visat att de västerländska herrarna faktiskt kunde besegras. 

Soldater som hade kämpat på brittisk sida i kriget återvände nu till sina hemländer som Indien och andra brittiska kolonier. På olika fronter i världen hade de kämpat för frihet och demokrati och nu skulle de kräva samma sak för sina hemländer.

*6. ”Kristallnatten” och ”den slutgiltiga lösningen” är två begrepp som hör ihop med Förintelsen. Förklara hur.

Redan innan det andra världskriget bröt ut fanns det extremt hat mot judar och man kan se spår av antisemitism flera hundra år tillbaka i tiden, redan vid medeltiden. De olika orsakerna till att judarna hade blivit så ensamt utpekade var att kyrkans företrädare uttryckte att det var judarna som hade dödat Jesus. Vid orostider blev det vanligt att makthavarna beskyllde judarna för det som skett. 

Judarna hade också alltid haft det ganska gott ställt, haft hög status i samhället och tjänat mycket pengar vilket gjorde att hatet växte ytterligare i samband med avundsjuka. 

Så fort Hitler kom till makten skapades det lagar riktade mot judar och andra minoriteter som gjorde att de fick det mycket svårt att livnära sig. De skulle isoleras från resten av folket. 

Hitler och nazistpartiet tyckte att de var mindre värda och inte hade samma rätt att vara en del av samhället. Ju längre tid det gick desto större blev hatet och till sist var döden det bästa alternativet enligt nazisterna.

Natten till den 9 november 1938, också kallad kristallnatten var den natten då nazisterna attackerade en massa judiska mataffärer och slog i sönder rutor och liknande. Över 100 judar dödades, 30 000 fängslades, över 1000 synagogor och andaktsrum brändes och 7500 butiker och lägenheter slogs sönder. Detta var endast början. 

Natten har fått namnet kristallnatten för det att glassplittrorna från alla de fönster som slogs sönder såg ut som kristaller när de låt på gatorna. Även synagogor, judiska hem och skolor förstördes under den natten. 

Detta var startskottet på förintelsen och efter detta var Nazityskland helt rättslösa.

År 1942 tog nazisterna beslutet om att ”den slutgiltiga lösningen av judeproblemen” skulle börja. Den slutgiltiga lösningen innebar att judarna helt skulle utrotas. Detta växte fram efter invasionen av Sovjetunionen när man inte längre hade resurser att ta ”hand om alla” de judar som fanns i de erövrade områdena. Detta gjorde att dödandet av de behövde ske med metoder hämtade från industrin. 

Man kompletterade koncentrationsläger med förintelseläger. Från koncentrationsläger, getton och uppsamlingsläger runt om i Europa fördes judarna till särskilda förintelseläger. 

På koncentrationslägren tvingades judarna jobba extremt hårt och de fick väldigt lite mat och sömn. Livet var oerhört tufft och både fysiskt och psykiskt jobbigt på koncentrationslägrena runt om i landet.

På varje läger fanns det en befälhavare och en del soldater eller liknande som skötte olika arbeten. Men man satte judarna själva i arbete och de fick göra sådana saker som att transportera och bränna liken.

Väl på förintelselägren så skickade man in judarna i stora grupper in i ”duschrum” men istället för rök så forsade det ut giftiga gaser. I de rummen dog judarna och när varnade en av de i rummet var döda så öppnades dörrarna och liken lastades ut och fördes till stora brännugnar där de brändes. 

Dock var inte judarna de enda offrens som många i efterhand tror. 

Hitler hade en teori om att Tyskland skulle bli ett tusenårsrike och i de planerna fanns det fler folkgrupper som inte hörde till. 

De politiska motståndarna, alltså de som inte höll med nazistpartiet, Jehovas vittnen, romer, homosexuella, kommunister och de psykiskt eller fysiskt handikappade. 

Skillnaden var att målet med att döda judarna var att helt och hållet utrota de, de andra skulle bara dö för att de sågs som mindre värda än andra och för att de inte hade något i ett starkt och kraftfullt land och göra. 

Både ”kristallnatten” och ”den slutgiltiga lösningen” var värdigt avgörande bitar i förintelsen. Förmodligen hade förintelsen ägt rum även om Kristallnatten inte hade hänt, men det var ändå den natt som gjorde att förintelsen bröt ut på riktigt.

Den slutgiltiga lösningen är ju i princip samma sak som förintelsen och även om man inte kommit på denna lösningen hade extremt många judar dött ändå eftersom judehatet var så starkt.

7. Resonera kring orsakerna till att inte fler i Europa protesterade mot hur judarna behandlades.

Första gången judarna råkar illa ut är för att de som vill förtrycka judarna anser att det var deras fel att jesus dog. Anledningen till att man pekar ut judarna som syndabockar är för att det var romarriket som styrde över Palestina. Judarna var en stark religiös grupp i Palestina och de gick emot Jesus när han sa att han var Gud son. De ansåg att han ljög, i deras väntan på Messias. Hans anhängare var främst judar och detta gjorde de resterande judarna arga på honom. Jesus var alltså ett hot mot Judendomen och de ansåg även att han var en lögnare. 

Detta gjorde att judarna efter detta varit mer eller mindre förtryckta, och inte omtyckta av de kristna. 

Man anklagade de för många andra saker och försökte få judarna att konvertera för att utrota religionen. 

Judarna var redan illa omtyckta runt hela Europa innan andra världskriget började och det var en av anledningarna till att det var så få som reagerade starkt på förintelsen.

När nazisterna satt vid styret i Tyskland var det många som påverkades och till slut fick samma åsikter som nazisterna, trots att de egentligen inte hade det från början. Hitler bl.a var en mycket bra talare och övertalade extremt mycket människor till att bidra vid förintelsen.

Och de som fortfarande höll kvar vid de gamla åsikterna vågade i de allra flesta fallen ändå inte göra något.

Tyskland och nazisterna var väldigt brutala. Alla som visade det minsta emot de blev dödade eller fängslade. Dessutom fanns det en organisation som hette Gestapo som var den hemliga statliga polisen i Tyskland. Det var civila poliser som var ute i samhället för att se till att ingen talade eller agerade på något sätt som skulle kunna vara farligt för staten. Blev man tagen av Gestapo väntade samma straff.

Detta gjorde att människor var rädda för att säga emot och de vågade inte heller skapa grupperingar emot förintelsen då man hade svårt att lita på folk. Även om man lyckades skapa en liten grupp eller på annat sätt hitta en möjlighet att sätta emot nazisterna så fanns det knappt någon möjlighet att stoppa de och det var svårt att rädda några judar över huvud taget. 

Hitler var ju trots allt demokratiskt vald och även i många utomstående länder så som Sverige så höll folket med om att mycket var judarnas fel. Trots det höll Sverige sig utanför kriget och det var ett av huvudmålen under hela krigets lopp. 

Apartheid

Uppståndelsen och förloppet

Apartheid, som betyder avskildhet och åtskillnad, är det samhällssystem som präglade Sydafrika mellan 1948 och 1990-talets början.

Apartheidsystemet uppkom inte över en natt utan framkom efter en lång och komplicerad process med ett flertal konflikter som tillslut ledde till detta grymma samhällssystem. En utav de många incidenter som lade grund för systemets uppkomst hittar vi långt bak i tiden, redan till mitten av 1800-talet. Vid denna tiden frigavs slavar som i generationer hållits fångna och tvingats arbeta under extremt tuffa förhållanden. 

Att de icke-vita hållits fånga i flera generationer innebar att det inte fanns några mörkhyade över huvud taget i städerna i Sydafrika och när de återvände till samhället för att söka bostäder och försöka finna sin plats igen blev de vita upprörda. Det var dessutom en stor omställning, inte minst för de svarta som nu fick tillbaks sin plats i samhället, men även de vita som inte längre hade makten över de svarta på samma sätt som de haft tidigare. Detta sågs som ett politiskt felaktigt beslut då vita ansåg sig själva vara mer värda. De flesta svarta tvingades ta dåligt betalda jobb på gårdar, fabriker och liknande. Sydafrika fick därmed en svart underklass som fortfarande inte kunde betraktas som helt fri. 

Tidigare hade man särat på svarta och vita med hjälp av lagar, men att slaveriet nu förbjudits ledde till att de svarta lagligt sett hade samma förutsättningar och rätt i samhället som de vita. 

Därför började man nu skilja på de med hjälp av fördomar och normer. Detta blev särskilt tydligt i städerna där grupperna höll sig till olika bostadsområden. 

Ett steg i taget började man med sitt konservativa tänkande försöka ta tillbaka alla de gamla lagarna som gjorde separationen av raserna befintlig. Men först var man tvungen att anpassa samhället så mycket till det man ville för att kunna påverka politiken på det sättet man ville, vilket man senare lyckades med när Apartheidpolitiken infördes.

År 1948 var det val i Sydafrika och landets svarta majoritet och samtliga icke-vita kvinnor saknade rösträtt medan i stort sett alla vita sydafrikaner hade det.

I valet fanns United Party som stod mot Nationalistpartiet (NP). Båda partierna var rasistiska och konservativa och de båda stred för ett vitt Sydafrika. 

Valet slutade med att NP fick 70 mandat och hade en starkare ställning än det styrande United Party. 

Den nya regeringen ville införa Apartheid i landet och började omgående att arbeta mot sitt mål.

Alla sydafrikaner delades upp i grupper. De vita, främst afrikaans och engelskspråkiga, de svarta, även kallade ”Natives”, asiaterna, främst indier och till sist de färgade, alltså personer av blandad härkomst. Utav dessa grupper var vita högst upp och svarta längst ner i samhället, baserat på normer som än idag härskar mer eller mindre över vårar samhälle. Trots att man inte tyckte om indier och andra liknande folkgrupper så hade man ett ännu större hat och fruktan för de svarta.

Syftet med apartheid var att särskilja på de vita, som skulle ha makt och inflytande i samhället och de svarta och andra minoritetsraser som inte skulle få ha något inflytande eller makt över huvud taget. Man hoppades på att det till sist skulle finnas en total separation mellan raserna. I hopp om att lyckas med detta fick de svarta inte bo på samma ställen utan istället i getton (townships) utanför städerna. Det skapades separata trappor till järnvägsstationen där det fanns en del för de svarta och en del för de vita, toaletter, bänkar, arbetsplatser, parkeringsplatser och sjukhus och inga svarta fick vara ute på gatorna efter det att klockan hade passerat halv sju, det här var dock endast en del av alla de lagarna som infördes för att på så många sätt som möjligt separera på vita och svarta.  

Arbetena reserverades åt de vita av Job Reservation Act som hade uppkommit redan på 1920-talet då gruvarbetare hade demonstrerat för ett vitt Sydafrika. 

Immorality Act förbjöd äktenskap och allt sexuellt umgänge mellan vita och icke vita och Group Areas Act hindrade all inflyttning av icke-vita till städerna.

Alltså hade det skapats ett flertal olika organisationer och andra grupper för att på så många sätt som möjligt utesluta resterande Sydafrikaner (icke vita) från samhället. Detta ledde till att de svarta och de andra grupperna knappt hade möjligheten att skaffa jobb och över huvud taget leva ett fritt liv, som de lagligt sätt hade tillgång till. 

ANC (African National Congress)

Det skapades i samband med detta även organisationer som var emot Apartheid varav en av de var gruppen ANC (African National Congress). En utav medlemmarna i organisationen var Nelson Mandela, som dessutom var en av de största frihetskämparna under apartheidtiden. När de fredliga metoderna inte gav några resultat och regeringen valde att förbjuda ANC valde Mandela att grunda organisationens militära avdelning. Detta greps han för under 1962 och dömdes senare till livstids fängelse. Trots hans straff frigavs han 28 år senare vid Apartheids fall.

Sharpevillemassakern

Den 21 mars 1960 skulle komma att bli en viktig dag i historien. Händelsen ägde rum i ett bostadsområde vid namnet Sharpeville, ett område anpassat för de icke-vita, strax utanför staden Vereeniging i Sydafrika. 

Premiärminister Hendrik Verwoerd hade under 1959-1960 skärpt de så kallade passlagarna. De hade tidigare bara gällt män men skulle nu även gälla kvinnor. Lagarna sa att alla svarta män, och nu även kvinnor, alltid var tvungna att bära med sig sina identitetshandlingar och sitt arbetstillstånd, vart de än gick. 

Den 21 mars hade mellan 5000 och 7000 personer planerat att medverka i en fredlig demonstration för att visa sin irritation mot passlagarna.

Demonstrationen gick ut på att de medverkande inte skulle bära med sig några identitetshandlingar under dagen och därmed avsiktligt bryta mot lagen. När polisen börjat agera skulle alla lämna över sig själva till polisen som skulle bli tvungna att arrestera varenda en av de medverkande, överbelasta fängelserna och tömma den tillgängliga arbetskraften så att den lokala ekonomin slogs ut. 

Demonstrationen inleddes när folkmassan tillsammans marscherade mot polisstationen i Sharpeville. De möttes på vägen av mindre än 20 poliser. Men antalet poliser ökade och till sist var där flera hundra stycken samt fyra pansarfartyg. Stämningen som inledningsvis hade varit god hade nu förvandlats till mer tryckt och spänd. Poliserna beväpnade sig med gevär och kulsprutor medan en del av demonstranterna bar med sig stenar framförallt i självförsvarssyfte utan några som helst intentioner att vandalisera eller skada någon då det skulle vara en fredlig demonstration. 

När det började flyga stridsflygplan lågt över folkmassan, i hopp om att skingra folkmassan kände sig demonstranterna hotade och började kasta stenar mot polisen vilket i sin tur ledde till att polisstyrkorna öppnade eld och sköt vilt mot demonstranterna. Enligt siffror som släppte efteråt var det 69 personer som dog och 180 som sårades under vad man senare kom att kalla Sharpevillemassakern. 

Efter massakern hade ilskan hos de svarta vuxit ännu större och omfattande demonstrationer, strejker och upplopp bröt ut runtom i Sydafrika och även i omvärlden.

Motstånd från omvärlden

För första gången påpekade FN att Apartheid var ett brott mot mänskligheten och inte bara FN utan även en majoritet av världen höll med om att en förändring var nödvändig. I hopp om ett slut på den grova rasismen i Sydafrika startades det insamlingar, bojkottar och andra protester runt om i världen. Massakern i Sharpeville hade utlöst en våg av känslor.

Little Steven och Bruce Springsteen var artister under denna tiden som vägrade att göra spelningar i Sydafrika, de fick med sig en hel del andra artister på det och till sist var det mycket färre kändisar som tog sina turnéer till Sydafrika. Detta var inget som påverkade Sydafrika ekonomiskt med det var stark propaganda emot Sydafrika som spred sig. 

Idrottsutbyten med Sydafrika i olika former förbjöds i hela världen. Sydafrika fick inte längre vara representerade i t.ex VM och OS. Även detta påverkade inte landet ekonomiskt, men på andra sätt som i sig var extremt kraftfulla. 

Det Sverige bidrog med var bl.a att ha galor under ett flertal år för att samla in pengar till ANC som sedan användes till de mest behövande. 

Man bestämde även att man skulle förbjuda all handel med landet så länge de fortfarande hade Apartheidpolitiken i bruk trots att det drabbade Sverige negativt. Men trots detta gjorde man det då man var tvungen att visa sin ilska och sitt missnöje mot den Sydafrikanska regimen, och man vägrade ha handel och därav fredlig kontakt med ett land vars politik var på det sättet.

Nelson Mandela har flera gånger tackat Sverige för den insats landet gjorde.

Sverige var inte det enda landet som avslutade sin handel med landet utan nästan alla länder som tidigare hade handlat med Sydafrika slutade helt med detta nu. Detta gjorde att Sydafrika inte hade några inkomster och tvingades hålla sin handel inom landet, vilket inte var möjligt. Många företag i landet fick lägga ner sin produktion då de inte hade någon som investerade i deras företag längre, en ekonomisk kris-våg svepte över landet och till sist var det mycket få företag som hade klarat sig. Detta var precis vad omvärlden ville och det var ett mycket effektivt sätt att pressa landet på. Många vita i landet fick det sämre ekonomiskt vilket fick de att till sist tänka efter. Tids nog insåg de att situationen som landet nu var försatt i inte var en hållbar situation och att de skulle bli tvungna att ändra på Apartheidsystemet för att landet skulle kunna återgå till ett ekonomiskt stabilt land. Detta ledde till en förbättring i landet och att de svarta återfick en den rätt de enligt människorättslagen hade och än idag har rätt till.

Hade omvärlden blundat för Apartheid finns det en möjlighet att systemet fortfarande hade varit brukat och hela världen hade sett annorlunda ut. 

År 1990 släpptes Nelson Mandela fri och fyra år senare valdes han till landets president som han förblev fram till 1999. Han tilldelades även Nobels fredspris år 1993 och ses än idag som en av de största frihetskämparna någonsin, och en viktig symbol för de svartas rättigheter och Apartheids fall.

Mandelas frigivande och vinsten för ANC i valet 1994 var en stor lättnad för de svarta då det sågs som en vändpunkt i Apartheid som nu sågs som historia. 

Följder av Apartheid

Apartheids fall ligger inte långt bak i tiden utan endast lite över 20 år. Att världen såg så extremt annorlunda ut kan vara svårt att förstå och förändringen för de människor som levde då har varit stor, framförallt i det utsatta landet. Att en händelse som Apartheid lämnar djupa spår efter sig både i samhället men även hos de människorna som levde och bodde i landet under Apartheidtiden är uppenbart.

Det finns extremt många olika olika öden som har lämnats kvar, alla med olika historier. De svarta och de andra minoritetsraserna som var utsatta kommer aldrig kunna glömma eller förlåta, och de vita kommer aldrig kunna radera historien eller göra om det som har skett. Historien och minnena kommer stanna hos de utsatta en lång tid framöver och det som skedde är något som aldrig kommer glömmas bort. 

Även efter Nelson Mandelas vinst i valet och Apartheidspolitikens fall så återstod den största utmaningen av de alla, att sudda ut de ojämlikheter och rasism som skapats och varit aktiv i samhället under hela 46 år. 

ANC befann sig i en position där inte bara levnadsstandarden och ekonomin skiljde sig enormt mycket åt mellan svarta och vita, men där även den Sydafrikanska ekonomin var körd i botten på grund av de sanktioner som genomförts under Apartheids verkan. Detta kom dock att bli bättre när de utländska investerarna återvände efter ANCs vinst och den nya politiken började verka, det gjorde att den ekonomiska tillväxten kom igång igen. 

Det hade skapats oerhört många klyftor i samhället och de låg nu på ANCs bord att ta hand om. Bland de fanns tydliga exempel som att ungefär en tredjedel (33%) av de svarta sydafrikanerna var mer eller mindre analfabet och att siffran bland de vita endast uppgick till 1%. 

Även barnadödligheten skilde sig åt. Bland de svarta var risken tio gånger så hög som hos de vita, allt eftersom de tvingats leva under extrema förhållanden.

För att förbättra de rådande förhållandena introducerade regeringen ett återuppbyggnadsprogram för att minska klyftorna i samhället och förbättra de socioekonomiska förutsättningarna mellan folkgrupperna i landet. Programmet kostade flera miljoner och innehöll bland annat byggnationer av 1 miljon nya bostäder för både svarta och vita, en rimlig kostnad för sjukvård, tillgång till rent vatten i alla hem, en tioårig utbildning för alla barn i landet och en av de viktigaste, 2,5 miljoner nya jobb utlovades. 

Tyvärr lyckades man inte uppfylla alla de löften man givit då det uppstod ekonomiska problem. Man hade inte fått den ekonomiska tillväxten man hade hoppats på och det berodde på det låga guldpriset, vilket är en av Sydafrikas viktigaste exportvaror. 

Även en hård drabbning av hiv/aids och byråkratiska hinder bromsade den tillväxt som tidigare sett ljus ut. 

Trots problemen lyckades man genomföra en del av löftena. T.ex byggdes det mellan 1996-2001 över två miljoner bostäder med rinnande vatten och fungerande elektricitet.

Trots de tappra försök Mandela och regeringen gjort att förändra landet till ett i-land så lyckades man inte riktigt. 

Den mängd nya jobb man utlovade har än inte lyckats, istället raserades stora delar av det land som de tidigare regeringarna byggt upp under den stora finanskrisen 2008 då en miljon jobb försvann på grund av nödvändiga nedskärningar på arbetsmarknaden.

Än idag är det en mycket hög arbetslöshet i landet och i samband med det finns fattigdomen kvar. Därmed består många av de utmaningar som Sydafrika stod inför efter valet 1994 fortfarande, och trots att en större svart medelklass börjar synas så är 9 av 10 låginkomsttagare inte vita. 

Apartheid lämnade ofantligt djupa sår i Sydafrika som land och i den Sydafrikanska politiken. Att det kommer ta ännu ett antal år att plåstra om de såren på olika sätt är ingen oklarhet, men att Sydafrika har kommit en extremt lång väg de senaste 20 åren är inte heller det. 

Rasismen startade långt innan Apartheids start, men Apartheid kan vara en av många anledningar till att det fortfarande är ett så stort problem runt om i världen. Detta då konflikten inte utspelade sig för mer än 22 år sedan och händelser som Apartheid tar längre tid än så att låta passera. De människor som stod för Apartheid under den tiden det var verkat lever än idag, och tankesätten om att vita är bättre likaså.

Hur kunde konflikten förhindrats?

Apartheid var inte ett klassiskt krig som uppkom över en natt eller utlöstes av en specifik händelse, likt andra konflikter. Istället var det ett samhällssystem som uppkom under en längre period med hjälp av normer och nya lagar. Konflikten grundar sig i fördomar, klasskillnader och olika typer av maktspel. Till skillnad från ett krig som uppstår över en natt, där det är enklare att konkret säga vad som kunde gjorts annorlunda grundar sig denna konflikten i många års rasförnedrande och rasåtskillnader. Därför blir det svårt att konkret säga var man skulle börja för att förhindra konflikten.

Och med tanke på att rasismen hade funnits långt innan Apartheid kom i bruk så hade man som sagt varit tvungen att förebygga rasismen redan från början, så långt bak i tiden, detta hade förebyggt en del andra konflikter också. Kanske hade man fått göra det genom att skapa lagar som sa att rasistiska uttalanden eller handlingar skulle vara straffbart. Rasism är tyvärr och har länge varit en naturlig del i vårt samhälle, en del som vi till och med idag har svårt att förhindra. Att gå in under tiden då apartheid ägde rum och försöka förhindra rasism är alltså svårt. 

Hade kolonisering och slaveriet i Sydafrika aldrig existerat hade Apartheid aldrig funnits och rasismen runt om i världen hade varit betydligt mindre idag. Koloniseringen berodde endast på att handelsmännen och andra rika män i Europa var maktgalna och ville utvidga sina möjligheter inom industrierna och handeln. För att kunna göra detta behövdes det mer varor och mer gratis arbetskraft som man inte hade i sina respektive länder. Därför tog de sig utomlands och erövrade länder, i detta fallet Sydafrika, där de fattiga icke vita afrikanerna togs som slavar, och varorna fanns.

Alltså hade man behövt stoppa slavhandlarna och skapa lagar som varit emot slavhandeln och rasismen. Detta hade gjort att de svarta fått behålla sin plats i samhället och därför slippa hamna i underläge hos de vita i framtiden. Dock så hade handelsmännen så pass stort inflytande hos lagstiftarna och pengarna man drog in fungerade som ett styrkebesked för landet, så en lagändring var aldrig aktuell.

Problemet som uppstår i samband med att man skulle stoppa slavhandeln med hjälp av lagar är att de som bestämde över lagar och politik under den tiden var vita och för det mesta själva rasister. Detta ledde till att de som sagt själva höll med om att slaveriet och rasismen var rätt, vilket som sagt försvårar lösningen. 

Den enda lösningen för att förebygga konflikten som hade kunnat ske precis innan Apartheids start hade varit om länderna runtomkring agerat. Hade alla länder som handlade med Sydafrika slutat sin handel med landet redan innan Apartheid hade brutit ut för mycket kunde det nog ha förebyggts. Alltså exakt samma sak som senare hände och löste konflikten, men 45 år för sent. Problemet här är att länderna runt omkring inte ville förlora en viktig inkomstkälla och en stabil handelspartner i onödan. Man visste inte heller vid detta laget hur pass grovt Apartheidsystemet skulle komma att bli.

Källor:

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/apartheid

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sydafrika/statsskick-och-politik

https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sydafrikas_historia-

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sharpevillemassakern

http://blog.svd.se/historia/2013/12/07/apartheidsystemets-uppgang-och-fall/

http://natgeo.se/folk-och-kultur/politik/efter-apartheid-mandelas-barn

Källkritik:

Nationalencyklopedin

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/apartheid

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sydafrika/statsskick-och-politik

(hämtad 2016-10-12)

NE är ett svenskt kunskapsföretag. Detta är en väldigt bra och pålitlig källa. Alla artiklar är skriva av ämnesexperter och skribenter som i sin tur har sina källor väl formulerade och lättillgängliga på sidan. All information på sidan blir granskad vilket ger ännu mer tillit och är ännu en faktor som bekräftar att källan är objektiv. Eftersom vår skola i sitt erbjudande att ”betala” våra konto på sidan bekräftar att den är anpassad för skolarbete får jag ytterligare trygghet i att källan är pålitlig. Dels för att det visar på att skolan litar på källan och tycker den är användbar, men dels för att det lägger en extra press på att all information som publiceras ska vara korrekt då den används i utbildningssyfte.

Författaren till texten heter Björn Kumm och är en svensk journalist som bl.a jobbat för Aftonbladet tidigare i sin karriär. Detta ger mig en trygghet i att källan är dels pålitlig men även välskriven och att inga missförstånd råder i texten som det kan komma att göra då en mer orutinerad person har skrivit texten.

Då källorna jag använde mig av från NE handlade om Apartheid och Sydafrikas politik var de mycket relevanta och användbara till arbetet. Texterna beskrev tydligt händelserna och visade upp olika bilder av situationen, alltså hur de utsatta reagerade, hur de vita agerade och hur omvärlden senare kom att agera. Detta gjorde texten till både användbar, intressant och lärorik. Att texten också gav mig en större förståelse för konflikten var bra då det gör det mycket lättare att skriva ett arbete om det om man har en större förförståelse. 

Wikipedia- 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid- Senast ändrad 24 maj 2016

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sydafrikas_historia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sharpevillemassakern

Att Wikipedia kan vara en osäker källa är inget jag tvivlar på då vem som helst kan ändra i den, men om man är varsam med sitt användare av den tycker jag att det kan vara helt okej att använda den, i vissa situationer. T.ex när man ska skriva en text om Apartheid, 9/11, andra världskriget eller en liknande händelse kan den vara okej. Detta eftersom så pass stora händelser är vanliga och populära att läsa om bl.a i det syftet jag gjorde det i, men även andra. Då texterna ofta läses, av bl.a människor som är kunniga i ämnet, minskar chansen för fel kraftigt. 

Trots att källan i detta fallet var relativt pålitlig så valde jag att jämföra den med andra källor, något som är mycket viktigt om man inte helt litar på sin källa. Då den information jag valde att använda mig av från Wikipedia stämde överens bl.a med NE så tyckte jag det var okej. 

Ett problem med källan är att man sällan vet vem skribenten är och även om författaren är utskriven är det mycket oklart vilken förkunskap personen har om ämnet. Dessutom kan detta leda till att texten blir vinklad och partisk vilket inte är bra i de allra flesta fallen. Speciellt om det är en omedveten vinkling där det inte framgår tydligt vilket budskap som ska förmedlas i texten. Om man ska ge ett exempel i en text som handlar om Apartheid kan det vara ifall en som är i generationen efter de utsatta svarta och en som är i generationen efter de regerande vita skulle skriva samma text om händelsen. Förmodligen skulle vinklingen på deras texter bli helt olika då de har upplevt och förmodligen tycker helt olika saker angående händelsen. 

Mitt sätt att undvika detta var att själv försöka se om det kunde finnas någon vinkling på texten och att jämföra den med en mer pålitlig text. 

SvD-

http://blog.svd.se/historia/2013/12/07/apartheidsystemets-uppgang-och-fall/ (7 december 2013)

Den här artikeln är skriven av Dick Harrison och publicerad på Svenska Dagbladets hemsida.

Artikeln är mycket pålitlig och relevant i ämnet. I artikeln beskrivs det tydligt hur Apartheid kom till styret och hur det senare föll, samt varför. Det var en mycket välskriven artikel men väldigt intressant och användbar information och fakta.

Den beskrev tydligt och välutvecklat konflikten och man fick en klar bild av det som författaren beskrev. 

Källan är mycket pålitlig då det är en tidning som är omtyckt i hela landet, den har funnits i över 100 år och är en mycket stor och populär tidning i Sverige. På källan står det utgivningsdatum, författare, chefredaktör, ansvarig utgivare mm för hemsidan. Detta gör att mitt förtroende för källan växer yttre.

Artikeln är skriven av historieexperten Dick Harrison. Han har medverkat i flera rikssända historieprogram som en av experterna och han har skrivit flera olika texter och böcker och skriver regelbudet artiklar i tidningen Populär Historia, dessutom har han varit knuten till Nationalencyklopedien som granskare och expert av historiskt material. 

Att artikeln är skriven av en så påläst och pålitlig historieexpert ger mig ännu mer trygghet i att källan faktiskt är användbar.

Om den information om källan jag nu givit ännu inte övertygar så finns det ännu en sak som gör källan pålitlig. Detta är att källan fanns länkad inne på SO-rummet som också är en pålitlig källa.