Olika konflikter, likheter och skillnader

1.Vilken eller vilka typer av konflikter har ni i gruppen?

Oktoberkriget- Religion, rättigheter

Iran-Irakkriget- Ekonomi, politik, religion

Kuwaitkriget Politik, ekonomi och land (konflikt om mark)

Apartheid- Etnicitet, politik

Kalla kriget- Politik

Likheter här är att det är vanligt att konflikterna/krigen handlar om politik, ekonomi och land. Detta är några av de faktorer som ofta utlöser krig och konflikter. Dessutom är religion väldigt vanligt. 

2.Vilka likheter respektive skillnader hittar ni i era konflikter vad gäller orsaker, förlopp och konsekvenser/följder?

Irak-Iran kriget och  Kuwaitkriget handlade om att länderna som var delaktiga krigade för att överta olika länder. I Kalla kriget, Kuwiaitkriget och Apartheid var det mer ett politiskt maktspel. 

Dock var Kalla kriget och Apartheid de enda konflikterna av de i våran grupp där det inte handlade alls om mark utan endast om makt.

Likhet- I Kuwaitkriget, Oktoberkriget och Iran-Irakkriget så var FN delaktiga och hjälpte till i arbetet med att förhindra och stoppa krigen bl.a försökte de begära fredsöverenskommelser mellan Iran och Irak. I Apartheid så påpekade de att de inte höll med om det som skedde och att det var ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna, men mycket mer än så gjorde de aldrig. 

Likhet- En likhet mellan Kalla kriget och Apartheid och en skillnad mot de andra krigen var att de aldrig helt bröt ut i krig. Kalla kriget var, som man kanske förstår på namnet, ett väldigt kyligt krig då de båda länderna aldrig riktigt attackerade varandra, men det räknas ändå som ett krig. Och Apartheid i sin tur var inte ett krig över huvud taget och bestod inte av några slag eller liknande utan främst av juridiska rasskillnader som skapades.

Likhet- I både Iran-Irakkriget, Kuwaitkriget och Kalla kriget spelade USA en stor och betydelsefull roll. I Kalla kriget var USA en av de inblandade och hade därför en väldigt stor del i kriget. Medan i de andra konflikterna så var deras roll att försöka lösa upp konflikterna likt de har gjort i väldigt många andra konflikter både innan och efter dessa. 

I Iran-Irakkriget var de till en början på Iraks sida, men detta planade sedan ut i att de var objektiva och alltså var på både Irans och Iraks sida. 

Likhet- Både i Kuwaitkriget och Apartheid tog yttre krafter tag i att lösa problemen då de inblandade nationerna inte klarade av det på egen hand. 

Under Apartheid var det flera länder som bojkottade sin handel med Sydafrika för att de inte stöttade deras politik och ungefär detsamma gällde för Irak när de borde ha lämnat Kuwait men inte gjorde det. Då släppte USA bomber över Irak och riktade in sig på elen i landet så att den till sist blev nästan helt utslagen i hela landet. Detta ledde till att landet inte hade någon el och behövde elektriker och liknande reparationsmöjligheter som man inte själv hade. I sin tur ledde detta till att de yttre länderna kunde sätta krav på landet för att dra sig ur Kuwait så att de skulle reparera elektriciteten.

En skillnad var dock att det som fick Irak på fall var när USA gick in i landet med sina trupper och det som fick Sydafrika på fall var endast det ovan nämnda med handelsblockaden. Alltså krävdes det ännu lite mer för at helt stoppa Iran-Irakkriget.

Likhet- En likhet mellan konsekvenserna av Kuwaitkriget, Oktoberkriget och Apartheid var att i Kuwaitkriget blev Kuwait friat och erkänt som en självständig stat och de svarta och minoritetsraserna i Sydafrika återfick sin plats i samhället. Alltså i båda konflikterna återfick de utsatta eller det utsatta landet den plats och rätt som de en gång i tiden haft. Såhär är det i och för sig i de allra flesta konflikterna som kommer till en lösning då konflikterna oftast beror på att ett land tagit över ett annat eller liknande.

I Oktoberkriget var det också relativt liknande då Camp David-avtalet var en konsekvens. Avtalet var att Israel och Egypten skev på ett fredsavtal. Alltså var det inte en konsekvens där någon fick tillbaka sin rätt så som i de andra konflikterna, men det var en konsekvens där det tagits till metoder för att skapa fred, likt de andra.

Skillnad- 

En skillnad mellan Iran-Irak kriget, Oktoberkriget, Kuwaitkriget och Apartheid var att i de första konflikterna som mer kan beskrivas som krig var det en hel den människor som dog till skillnad från Apartheid. I Apartheid dog det visserligen människor också, men inte på samma sätt, alltså i krig, och inte samma mängder.

De som dog under Apartheid dog främst då de blivit uteslutna från sjukvård och liknande samt hade sämre tillgång till mat, vatten och andra livsviktiga saker. De som dog under de andra krigen dog under slag istället, vilket skilde sig åt en del. Alltså skilde sig både antalet döda åt enormt mycket och även sätten de dog. 

Skillnad- Skillnaden mellan följderna av Kuwaitkriget, Oktoberkriget och Apartheid var stora. I Kuwaitkriget uppkom konsekvenser som t.ex miljöproblem då irakierna satte eld på en massa olja i Kuwait samt hällde ut i den Persiska viken. Först och främst fick de svårt att släcka alla bränder och det påverkade livet i vattnet där de släppt ut en massa olja en del.

Apartheid fick istället följder som att de svarta hade ett rejält underläge i samhället bl.a gällande utbildningen där de låg långt efter. Dessutom levde de svarta under sämre förhållanden vilket de hade gjort under ett flertal decennier, självklart hade detta satt djupa spår även om man tittar på det ur den fysiska aspekten, alltså att de som tvingats leva under dessa förhållanden nu var svagare på många sätt. Detta var ett problem som den Sydafrikanska regimen nu fick ta tag i. 

Alltså var konsekvenserna av konflikterna väldigt olika och de metoder so man tvingades ta till för att lösa problemen skiljde sig också åt en hel del.

3.Ni fick i era arbeten ge förslag på hur era konflikter kunde förhindras.

Diskutera i gruppen rimligheten i dessa förslag.

Hittar ni gemensamma nämnare i hur ni tänkt förhindra konflikterna.

Apartheid- Man hade fått förebygga rasismen redan från början för genom att t.ex skapa lagar som gjorde det omöjligt för den att expandera. Ett problem med detta var att de allra flesta makthavarna redan vid denna tiden var vita och själva, i de flesta fallen, höll med om att rasismen vara rätt.

Detsamma gällde slavhandeln som gjorde att rasismen blev ännu mer global och större. Hade slaveriet aldrig inskaffats så hade det förmodligen heller aldrig blivit som det blev.

Hade man velat förebygga Apartheid precis innan starten av det hade de yttre länderna fått agera tidigare. De hade fått agera likadant som de sedan gjorde fast redan innan konflikten bröt ut. Dock trodde man inte att problemet skulle bli så stort som det sen blev och man struntade i det då Sydafrika var en bra handelspartner som man inte ville förlora. 

Ett sätt att förebygga Oktoberkriget hade kunnat vara att ge judarna ett annat land. De största anledningarna till att konflikten blev så omfattande och fortfarande är det är för att landet som judarna blev tilldelat från början var muslimskt. Hade de istället blivit tilldelade t.ex ett kristet land hade konsekvenserna förmodligen inte varit lika stora. Ett problem med detta är att det inte finns så extremt mycket ytor att skänka bort och vart de än hade blivit placerade finns det en stor risk att det hade skapats konflikter. Dessutom hade det kanske inte varit möjligt att ge de ett kristet land i Europa under denna tiden då det va precis efter andra världskrigets slut och då var fortfarande en del av Europa nazistiskt och levde kvar i de gamla tankar och värderingar som funnits. 

Det sägs också att det hade varit en idé att ge judarna Israel (som inte då var en egen stat, men iallafall samma landområde) redan innan andra världskriget. Men problemet med detta är att på den tiden var judeförföljelserna inte så pass stora att man tänkte sig att ett land skulle behöva avsättas endast för de. Detta kom man på senare efter att förintelsen hade ägt rum. Därför hade det varit extremt svårt att förutspå förintelsens uppkomst.

En gemensam nämnare i hur jag och Evelina tänkt förhindra våra konflikter är att vi tyckte att den lösningen som sedan kom i bruk var bra, men att den skulle ha använts på samma sätt redan innan konflikten urartade. I mitt fall tycker jag att handelsblockaderna med Sydafrika skulle skett tidigare för att få ett slut på det politiska system som styre landet snabbare. Och i det andra fallet att man skulle gett judarna ett land redan innan andra världskriget. Dock ett gemensamt problem för de båda är att man omöjligt kunde förebygga att problemen skulle bli så pass enorma innan de brutit ut.

I Iran-Irak så sålde USA vapen till båda länderna under en längre tid och valde sedan endast Irak. Istället borde de ha valt att vara neutrala i kriget och istället försökt stoppa kriget.

I Apartheid så borde de yttre länderna ha gått in och löst problemen tidigare.

Alltså var skillnaden att i Iran-Irak så väntade de yttre länderna, eller i det fallet landet för länge att gå ur kriget och därav sluta det.

USA var främst intresserade av olja och pengar och det var därför de ett tag velade om vilken sida de skulle vara på i kriget. Till sist valde de att vara relativt neutrala, framförallt eftersom de inte kunde förutspå utgången av kriget och de ville vara på god fot med det segrande landet. 

Hade USA valt sida och istället för olja, makt och pengar fokuserat på att få ett slut på kriget hade det förmodligen tagit slut snabbare. Detta är dock svårt att säga eftersom de festa länderna i världen är väldigt maktgalna och egoistiska, vilket var problemet i detta fallet. Dessutom finns det ingen högre kraft som bestämmer över USA som hade kunnat vägleda de. Därfö8r blev utgången som den blev.

4.Diskutera i gruppen hur kunskapen om hur olika konflikter uppkommer kan användas för att dels förhindra framtida konflikter, dels skapa nya.

Man kan ju som bekant använda sig av historien för olika syften.

T.ex informationen vi har i det tidigare nämnda exemplet där Irak och Sydafrika uteslöts och pressades utav utomstående länder för att de skulle sluta med ockupationen och rasproblemen kan vi idag lösa konflikter bättre. Ifall någon liknande konflikt skulle uppstå (trots att en liknande konflikt förmodligen inte skulle få chansen att expandera så mycket i dagens samhälle) kan vi förmodligen lösa den på ett bra sätt med hjälp av denna metoden då den redan vid flera olika tillfällen använts och prövats. 

I Apartheid så tog yttre länder tag i att lösa problemet och utgången av det var positiv. Detta kan man ta hjälp av idag ifall det skulle uppkomma en liknande situation eller konflikt. Detsamma gäller förde andra konflikterna också. T.ex idag så skulle kanske USA agerat olika i Iran-Irak situationen där landet var en orsak till att kriget höll på så länge då de agerade fel och inte lyckades avsluta kriget, oavsett om det var deras intention eller inte. 

Alltså kan man se vilka metoder som har fungerat för att lösa olika konflikter och därefter använda de igen om liknande konflikter uppstår. 

Man kan även se tillbaka på gamla konflikter och se hur de gick tillväga samt vilka problem de hade. I nya konflikter kan man då med hjälp av den informationen förhindra att samma problem uppkommer i konflikterna.

Det kan även vara negativt i t.ex Hitlers fall. Om det skulle komma en liknande människa till styret så hade personen mycket information att ta från hur Hitler agerade och hur han på grymma sätt erövrade enormt mycket land och hur han på andra sätt övervann människors tillit, trots att han egentligen inte hade goda intentioner. 

T.ex har det dragits paralleller mellan Hitler och Donald Trump. Och att Donald Trump nu är USAs president kan ju i det fallet vara lite oroande då han har mycket makt.

Mellankrigstiden

so-rummet, boken

1. Redan innan andra världskriget bröt ut 1939 hade Hitler lagt områden under sig. Förklara vad som hade hänt genom att använda följande ord: Saarområdet, Rhenlandet, Österrike, Münchenöverenskommelsen och Molotov–Ribbentrop-pakten?

Hitler hade stora framgångar inom utrikespolitiken. Dock hade Saarområdet, som var ett gammalt tyskt område, ockuperats efter Versaillesfreden utav de vinnande länderna i det första världskriget. Men enligt fredsbestämmelserna skulle folket där rösta om vilket land de ville tillhöra. 90% röstade för Tyskland då merparten av invånarna faktiskt var tyska egentligen. Detta ledde till att området återförenades med Tyskland och det var en stor triumf för Hitler när detta hände. 

Detta var den första revolten Hitler och hans Tyskland gjorde mot Versaillesfreden. Att det gick så bra gjorde att han fick större mod att fortsätta erövra i Europa.

Det bestämdes också i fredsavtalen att Rhenlandet skulle vara avmilitariserat. Trots det marscherade tyska trupper in i området 1936 enligt Hitlers order. Hitler bröt mot det Versaillesfreden stod för. Bl.a då han genomfört en upprustning i landet av den tyska armén, dessutom i det tysta. Han gav även order om att flotta och flyg skulle upprustas. 

Året efter detta förklarade Hitler Tyskland fritt från Versaillesfreden. Framöver skulle han inte bry sig om fredsbestämmelserna.

Det var ingen som gick emot Tyskland och de man kunde tänka si skulle göra det var Frankrike. Men Frankrike var trötta efter den första Världskriget och insåg att de kanske hade varit lite orättvisa mot Tyskland i Versaillesfreden. Därför lät de de ta mer mark utan att göra motstånd då de tänkte att det kunde göra de mindre intresserade av att starta ett nytt krig. 

Hitler hade även större planer. De gällde grannländerna Österrike, Tjeckoslovakien och Polen. Nazisterna tyckte att de hade rätt till större livsrum.

Österrike var ett land som hade drabbats hårt av första världskriget och det fanns inte mycket kvar. Där fanns en del ekonomiska problem, det var ett politiskt oroligt land och demokratin hade avskaffats för att nu styras av en diktator. 

Dessutom hade Tyskland och Österrike samarbetat under första världskriget och var därför enade. Dessutom kom Hitler från början från Österrike och ville samarbeta med de.

Många i landet ville redan ansluta sig till Tyskland men detta var förbjudet enligt fredsavtalen. 

Det fanns ett nazistiskt parti i landet som medverkade när landet förlorade självständigheten.

1938 lät Hitler tyska grupper ta sig in i landet och då rensades alla som inte var för anslutningen till Tyskland ut. 

Detta betydde att Hitler och hans Tyskland hade tagit över Österrike.

Tjeckoslovakien däremot var ett ganska demokratiskt och fungerande land på de flesta fronterna. I landet fanns det dock tre olika folkslag, tyskar, tjecker och slovaker. Tyskarna bodde vid gränsen till Tyskland och de ville ansluta landet till Hitlertyskland. 

Detta liksom i Österrike hjälpte Hitler i hans försök att sätta ihopa länderna med det Tyska imperiet. Så han ställde krav på Tjeckoslovakien att det tysktalande Sudetenland skulle anslutas till Tyskland.

I september 1938 samlades Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien i München. Tjeckoslovakien hade inte fått någon inbjudan då Hitler inte ställde några nya krav på mark efter Sudetenland och det bestämdes nu att området skulle överlämnas till Tyskland.

Nu trodde alla att freden skulle fortsätta och enligt den brittiske premiärministern Neville Chamberlain skulle Münchenöverenskommelsen bli ”fred i vår tid”.

Hitler tog ändå över resten av Tjeckoslovakien och i mars 1939 blev den tjeckiska delen ett tyskt protektorat. Alltså att området skulle stå under tyskt beskydd. Den slovakiska delen blev en tysk lydstat.

När Hitler krävde att få en bit av Polen också så bestämde Storbritanniens och Frankrikes ledare sig för att hjälpa Polen. De litade inte längre på Hitler. 

Trots att Hitler och Stalin båda såg varandra som den främsta motståndaren bestämde de sig för att sluta en pakt. Pakten kallades för Molotov - Ribbentorp - pakten. Detta slog som en bomb för resterande världen då nazister och kommunister länge hade bekämpat varandra men nu skapade de en pakt.

Den var en överenskommelse om att inte anfalla varandra. De gjorde också upp en hemlig pakt som ingen fick reda på förrän senare. Den handlade om att de delade upp Östeuropa mellan sig. Polen skulle de dela på. 

Den 1 september 1939 rullade den tyska armen in på polsk mark och Frankrike och Storbritannien attackerade de som de lovat. Detta utlöste ett nytt världskrig.

2. Varför blev Stalingrad och el-Alamein vändpunkter i kriget?

Tyskland och Hitler stod år 1942 på höjden av sin makt och troddes vara ostoppbara. De hade mark över hela Europa och kändes som ett större land än någonsin förut. År 1942 vandrade tyska arméer in i Sovjet och mot Stalingrad där de mötte på tuffare motstånd än de förväntat sig. Motståndet var den ryska vintern. 

När den röda armén också gick till anfall riskerade en hel tysk armé att bli omringad. En reträtt hade räddat de, men Hitler gav order om att de skulle stanna och kämpa till sista man. 

Situationen för soldaterna var hopplös, de var utsvultna, utmattaed, plågade av kylan och ryska anfall kapitulerade tyskarna. En hel tysk armé hamnade i rysk fångenskap och de oövervinneliga tyskarna hade nu besegrats. 

De brittiska trupperna i Nordafrika hade trängts tillbaka till el-Alamein i Egypten. Den tyska generalen Rommel hade siktet inställt på Suezkanalen som var i närheten. Men tyskarna skulle aldrig få komma dit då de blev stoppade och besegrade utav den brittiska armén. Snart var hela Nordafrika befriat.

Europa började dela på sig

Det starka imperiet, Europa började splittras. Trots att Hitler fortfarande år 1943 behärskade i stort sett hela världsdelen så började saker och ting förändras och vissa delar började falla ifrån på olika sätt.

Italien kapitulerar

Efter striderna i Nordafrika som Tyskland förlorat hade en del italienare tröttnat på kriget och de valde att avsätta Mussolini. Italien kapitulerade, men tyska grupper höll Norditalien till krigets slut iallafall.

Invasionen i Normandie

Tidigt på morgonen den 6 juni 1944 börjar invasionen i Normandie. Det är för att få tillbaka de ockuperade områdena i Frankrike och befria landet från Tyskland. Efter att ha befriat Normandie fortsatte man in i landet och innan sommarens slut kunde man hålla ett bejublat intåg i ett fritt Paris.

Tyskland kapitulerar och kriget är slut

De allierade vandrade från olika håll in mot Tyskland. De hade bestämt att efter detta kriget så skulle de endast acceptera en total och villkorslös kapitulation. Inga nya fredsavtal skulle skrivas som det hade gjorts efter första världskriget.

I april nådde ryska och amerikanska trupper Berlin och möttes vid floden Elbe. Hitler begick självmord och den 7 och 8 maj 1945 kapitulerade de sista tyska trupperna. Det värsta kriget i historien var nu slut.

3.Varför är namnet Quisling känt över hela världen?

Vidkun Quisling var ledare för det norska nazistpartiet, Nasjonal Samling under kriget. Han hade redan innan kriget haft kontakt med Hitler och tillsammans med Tyskland styrde han Norge under ockupationen. 

Det norska folket vände sig emot honom som ledare och det nationalsocialistiska land han försökte göra Norge till. Motståndsrörelsen eller Hjemmefronten fick fler och fler medlemmar. 

Tyskarna och Quisling började arrestera, deportera och dödsdömma medlemmarna. 1300 norrmän dog i koncentrationsläger och flera hundra avrättades.

När Norge befriades dömdes Quisling till döden för landsförräderi. Han avrättades på Akerhus fästning, en plats där många motståndsmän avrättats. Idag finns där ett museum.

Varför Quisling är ett världskänt namn är för att efter krigets slut blev många som blev dömda för det de gjort under krigsåren. Många hade gått i tjänst hos de tysks erövrarna. Quisling blev ett gemensamt namn åt de alla förrädarna.

4. Vad hände i Sydostasien under kriget? Vilka var huvudmotståndarna? Vilka konsekvenser fick president Trumans beslut att fälla atombomben?

Japan attackerade Pearl Harbor som låg på Hawaii, där fanns mycket krigsfartyg och det var en av anledningarna till att japanerna valde att attackera just den platsen. Sådana fartyg som fanns där var extremt jobbiga att bygga och på denna tiden tog det mycket kraft, energi och pengar. Därför var detta en känslig plats att anfalla och gjorde USA extremt arga. Dagen efter förklarade USA krig vilket var deras inledning i andra världskriget.

Redan innan andra världskriget började hade Japan invaderat Kina, första gången i början av 1930-talet. De tyckte att områdena där tillhörde de. Detta gör flera länder upprörda bl.a Frankrike och Nederländerna som har en hel del kolonier i områdena och är rädda för att deras egna framgångar ska förstöras.

Kriget i Sydostasien och över Stilla havet fortsatte även när kriget började gå mot sitt slut. Japan hade fortfarande stora områden som de styrde över. Under sommaren 1944 tog USA övertaget i kriget till sjöss. Japans flotta och flygen var inte längre ett hot. Men japanerna försvarade fortfarande de landområden de tidigare erövrat.  Våren 1945 hade USA kommit så långt att en invasion av de japanska öarna nu var möjlig. Men en invasion skulle innebära ett blodigt krig med många amerikanska män dödade. Istället bestämde den amerikanska presidenten att en atombombskulle släppas över landet. 

Sommaren 1945 hade amerikanerna genomfört den första provsprängningen av en atombomb. Man insåg att det var ett fruktansvärt starkt vapen och att den kanske skulle få Japanerna att ge upp. Det var ett bra alternativ till att invadera öarna. 

När president Roosevelt dog i april 1945 så blev efterträdaren Harry S Truman och han fick ta beslutet om bomben skulle släppas eller inte.

Den 6 augusti släppte man den första bomben över staden Hiroshima. Bomben hade en extremt stor kraft och en tredjedel av stadens 300 000 invånare dödades eller skadades. Även en stor del av alla byggnader skadades eller förstördes.

Tre dagar senare släpptes en likadan bomb över staden Nagasaki. Detta ledde till att Japan gav upp och det andra världskriget var nu slut. 

Anledningen till att man släppte två bomber istället för en var dels för att avsluta kriget, men även för att testa bomberna. Bomberna hade olika sprängstyrkor och man visste inte riktigt hur de fungerade, därför ville man pröva de och se hur de kunde användas. Trots att man hade testat de i förväg kunde man inte riktigt förstå vilken sprängstyrka de hade och hur de skulle reagera i t.ex en stad oh bland människor.

Det var ett stort antal människor som dog vid bombningarna. Men det är många som tror att om det istället skulle blivit markinvasioner skulle ännu fler människor dött, och däribland amerikaner. Detta gjorde att USA bestämde sig för att bomba landet i hopp om att rädda sina egna liv och en hel del dödsfall skulle sparas.

5.Hur påverkades de europeiska kolonierna av kriget? 

När Japan gav upp började britter och holländare återvända till Sydostasien. Nu var de herrar över sina kolonier igen. Men japans framgångar i början av kriget hade visat att de västerländska herrarna faktiskt kunde besegras. 

Soldater som hade kämpat på brittisk sida i kriget återvände nu till sina hemländer som Indien och andra brittiska kolonier. På olika fronter i världen hade de kämpat för frihet och demokrati och nu skulle de kräva samma sak för sina hemländer.

*6. ”Kristallnatten” och ”den slutgiltiga lösningen” är två begrepp som hör ihop med Förintelsen. Förklara hur.

Redan innan det andra världskriget bröt ut fanns det extremt hat mot judar och man kan se spår av antisemitism flera hundra år tillbaka i tiden, redan vid medeltiden. De olika orsakerna till att judarna hade blivit så ensamt utpekade var att kyrkans företrädare uttryckte att det var judarna som hade dödat Jesus. Vid orostider blev det vanligt att makthavarna beskyllde judarna för det som skett. 

Judarna hade också alltid haft det ganska gott ställt, haft hög status i samhället och tjänat mycket pengar vilket gjorde att hatet växte ytterligare i samband med avundsjuka. 

Så fort Hitler kom till makten skapades det lagar riktade mot judar och andra minoriteter som gjorde att de fick det mycket svårt att livnära sig. De skulle isoleras från resten av folket. 

Hitler och nazistpartiet tyckte att de var mindre värda och inte hade samma rätt att vara en del av samhället. Ju längre tid det gick desto större blev hatet och till sist var döden det bästa alternativet enligt nazisterna.

Natten till den 9 november 1938, också kallad kristallnatten var den natten då nazisterna attackerade en massa judiska mataffärer och slog i sönder rutor och liknande. Över 100 judar dödades, 30 000 fängslades, över 1000 synagogor och andaktsrum brändes och 7500 butiker och lägenheter slogs sönder. Detta var endast början. 

Natten har fått namnet kristallnatten för det att glassplittrorna från alla de fönster som slogs sönder såg ut som kristaller när de låt på gatorna. Även synagogor, judiska hem och skolor förstördes under den natten. 

Detta var startskottet på förintelsen och efter detta var Nazityskland helt rättslösa.

År 1942 tog nazisterna beslutet om att ”den slutgiltiga lösningen av judeproblemen” skulle börja. Den slutgiltiga lösningen innebar att judarna helt skulle utrotas. Detta växte fram efter invasionen av Sovjetunionen när man inte längre hade resurser att ta ”hand om alla” de judar som fanns i de erövrade områdena. Detta gjorde att dödandet av de behövde ske med metoder hämtade från industrin. 

Man kompletterade koncentrationsläger med förintelseläger. Från koncentrationsläger, getton och uppsamlingsläger runt om i Europa fördes judarna till särskilda förintelseläger. 

På koncentrationslägren tvingades judarna jobba extremt hårt och de fick väldigt lite mat och sömn. Livet var oerhört tufft och både fysiskt och psykiskt jobbigt på koncentrationslägrena runt om i landet.

På varje läger fanns det en befälhavare och en del soldater eller liknande som skötte olika arbeten. Men man satte judarna själva i arbete och de fick göra sådana saker som att transportera och bränna liken.

Väl på förintelselägren så skickade man in judarna i stora grupper in i ”duschrum” men istället för rök så forsade det ut giftiga gaser. I de rummen dog judarna och när varnade en av de i rummet var döda så öppnades dörrarna och liken lastades ut och fördes till stora brännugnar där de brändes. 

Dock var inte judarna de enda offrens som många i efterhand tror. 

Hitler hade en teori om att Tyskland skulle bli ett tusenårsrike och i de planerna fanns det fler folkgrupper som inte hörde till. 

De politiska motståndarna, alltså de som inte höll med nazistpartiet, Jehovas vittnen, romer, homosexuella, kommunister och de psykiskt eller fysiskt handikappade. 

Skillnaden var att målet med att döda judarna var att helt och hållet utrota de, de andra skulle bara dö för att de sågs som mindre värda än andra och för att de inte hade något i ett starkt och kraftfullt land och göra. 

Både ”kristallnatten” och ”den slutgiltiga lösningen” var värdigt avgörande bitar i förintelsen. Förmodligen hade förintelsen ägt rum även om Kristallnatten inte hade hänt, men det var ändå den natt som gjorde att förintelsen bröt ut på riktigt.

Den slutgiltiga lösningen är ju i princip samma sak som förintelsen och även om man inte kommit på denna lösningen hade extremt många judar dött ändå eftersom judehatet var så starkt.

7. Resonera kring orsakerna till att inte fler i Europa protesterade mot hur judarna behandlades.

Första gången judarna råkar illa ut är för att de som vill förtrycka judarna anser att det var deras fel att jesus dog. Anledningen till att man pekar ut judarna som syndabockar är för att det var romarriket som styrde över Palestina. Judarna var en stark religiös grupp i Palestina och de gick emot Jesus när han sa att han var Gud son. De ansåg att han ljög, i deras väntan på Messias. Hans anhängare var främst judar och detta gjorde de resterande judarna arga på honom. Jesus var alltså ett hot mot Judendomen och de ansåg även att han var en lögnare. 

Detta gjorde att judarna efter detta varit mer eller mindre förtryckta, och inte omtyckta av de kristna. 

Man anklagade de för många andra saker och försökte få judarna att konvertera för att utrota religionen. 

Judarna var redan illa omtyckta runt hela Europa innan andra världskriget började och det var en av anledningarna till att det var så få som reagerade starkt på förintelsen.

När nazisterna satt vid styret i Tyskland var det många som påverkades och till slut fick samma åsikter som nazisterna, trots att de egentligen inte hade det från början. Hitler bl.a var en mycket bra talare och övertalade extremt mycket människor till att bidra vid förintelsen.

Och de som fortfarande höll kvar vid de gamla åsikterna vågade i de allra flesta fallen ändå inte göra något.

Tyskland och nazisterna var väldigt brutala. Alla som visade det minsta emot de blev dödade eller fängslade. Dessutom fanns det en organisation som hette Gestapo som var den hemliga statliga polisen i Tyskland. Det var civila poliser som var ute i samhället för att se till att ingen talade eller agerade på något sätt som skulle kunna vara farligt för staten. Blev man tagen av Gestapo väntade samma straff.

Detta gjorde att människor var rädda för att säga emot och de vågade inte heller skapa grupperingar emot förintelsen då man hade svårt att lita på folk. Även om man lyckades skapa en liten grupp eller på annat sätt hitta en möjlighet att sätta emot nazisterna så fanns det knappt någon möjlighet att stoppa de och det var svårt att rädda några judar över huvud taget. 

Hitler var ju trots allt demokratiskt vald och även i många utomstående länder så som Sverige så höll folket med om att mycket var judarnas fel. Trots det höll Sverige sig utanför kriget och det var ett av huvudmålen under hela krigets lopp. 

Min tro jämfört med världsreligionerna

Som ateist tror jag inte på någon gud, jag tror inte på något liv efter döden, jag tror inte att goda eller dåliga handlingar kan göra framtiden annorlunda för mig och jag tror inte att det har levt personer som Jesus, Mohammed och Siddharta Gautama. Det finns mycket som skiljer sig från de olika religionernas tro, men det finns även väldigt mycket som skiljer sig från det jag tror och tankar inom de olika världereligionerna. 

Som ateist finns det inga krav på saker som man måste göra, tycka, ha på sig, äta eller liknande. Det finns däremot i alla religioner. Det enda som är gemensamt för alla ateister är avsaknaden av tron på någon gud. Gemensamt för alla inom en religion är däremot inte bara deras tro på samma gud, utan även en hel del andra krav som de måste uppfylla för att anses som seriösa med sin tro. T.ex får man inte som muslim äta griskött, man ska gärna innan man dör vallfärda till Mekka och man ska dagligen be. Detta är bara tre av många saker som gäller för att ses som en ”riktig” muslim. Självklart skiljer det sig hur pass seriöst alla muslimer tar på detta och det är inte något alla gör, men de är saker som lyfts fram i Koranen för hur en muslim ska bete sig. Vallfärden till Mekka är inte helt obligatorisk, men har en familj eller egen individ pengar till att göra det bör det ske. 

Det finns liknande ”krav” inom alla religioner, medan man som ateist inte har några sådana regler och krav att följa utan är helt fri att bestämma själv. Viktigt att poängtera är dock att en troende muslim har som mål att besöka Mekka, och inte äter griskött för att det är vad den tycker är rätt, inte för att de känner sig tvingade till att inte göra det. Det är inte något som de flesta upplever som ett problem utan tvärtom ser det de som sitt mål i livet och gör det med glädje och stolthet. Därför skiljer jag som ateist mig mycket från religiösa människor som ser det som sitt uppdrag i livet att göra det som religionen ber de göra, medan jag hade blivit arg om någon satte liknande krav angående t.ex vad jag ska göra och ha på mig på mitt liv.

Inom alla religioner förutom judendomen tror man på något slags liv efter döden. Detta skiljer sig från vad jag som ateist gör. Jag tror inte att det händer något med en person efter det att den dött eller att man haft något tidigare liv innan ens födsel. Inom hinduismen och buddhismen tror man på återfödelse och att man kan uppnå ett stadie där man inte längre föds åter. Alltså tror de både att de har levt ett tidigare liv, och att de kommer återfödas efter deras död. Religionernas tro skiljer sig lite ifrån varandra, men karma är något gemensamt och huvudkonceptet är detsamma i de båda världsreligionerna. Inom båda religionerna tror man nämligen att goda handlingar ger en god karma och därav ett bättre nästa liv, dåliga handlingar ger en dålig karma och ett sämre nästa liv. Alla ens handlingar registreras och när man sedan dör så avgörs det hur ens nästa liv ska se ut beroende på hur man levt sitt tidigare liv. 

Jag tror inte på karma. Jag tror inte att den som gör något ont får det emot sig i alla lägen, och att den som gör något gott får det bättre senare. Livet är orättvist i mina ögon och en som gör något mycket illa kan ändå få det bättre än någon som gjort något mycket bra. Ens öde bestäms i de flesta fallen av slumpen snarare än hur man är som person. Inom både islam och kristendomen finns det inget som uttalat är karma, eller en liknelse med karma, men det fungerar på ungefär samma sätt. Kristna och muslimer återföds inte likt hinduer och buddhister, men deras mål är att komma till himlen och slippa helvetet. Detta gör de genom att leva ett bra liv i närhet med gud. Syndar de för mycket så kan de hamna i helvetet, vilket är en plats de flesta fruktar. Därför behöver de en bra ”karma”, fast det inte är så de kallar det inom sina diverse religioner.

Som tidigare nämnt tror jag inte att någon av profeterna inom de olika religionerna som finns i världen har funnits. Exempel på dessa är Jesus som var en stor och viktig del av Kristendomens uppkomst, Siddharta Gautama, också kallas Buddha och buddhismens skapare och Muhammed som var en muslimsk profet. 

Det finns mycket gamla historier skrivna om vad dessa personer gjorde under sina liv, i vissa fall finns det texter som sägs vara skrivna av dessa profeter samt andra bevis på deras liv. Detta tror jag dock inte på och jag tror endast att det är människor som levt för mycket länge sedan som kommit på dessa historier och att de sedan genom åren har förändrats och förvrängts till vad de idag är. 

Människorna på tiden de skrevs levde ofta mycket eländiga liv och behövde därför något att se upp till, någon att be till för att bota deras sjukdomar, ge de mat och hjälpa de med andra problem i livet som de inte själva klarade av att hantera. Därför skapade de sina egna bilder av gudar och andra personer som de kunde be till och söka hjälp hos. Genom åren förvrängdes sanningen av hur religionerna faktiskt startades och idag har alla troende inom en religion samma uppfattning. 

Det finns många så kallade ”bevis” på att den versionen som berättas inom de olika religionerna faktiskt stämmer. Detta är främst texter skrivna långt tillbaka i tiden. Men jag tror som tidigare nämnt att det är andra människor, vanliga människor, som hittat på dessa berättelser i samband med att de börjat bli troende. 

Inom de allra flesta religionerna finns det budskap och värdeord att följa för att leva ett bra liv och vara god mot sig själv men främst sina medmänniskor. T.ex står det i bibeln ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Detta är något kristna lever efter och dagligen tänker på, allt för att vara den bästa versionen av sig själv samt ta sin religion på allvar. Just detta mottot och sättet att leva är något även jag försöker följa och uppnå. Det är alltså en värdering inom kristendomen, men också vad jag som ateist tror. Detta beror på att det inte har något med gud att göra utan snarare hur man ska vara som människa. I just den frågan kan jag hålla med mycket av vad de olika religionerna talar om. Judarna lever efter ett liknande motto som följer “Älska din nästa så som dig själv” och det finns motsvarande inom islam, hinduismen och buddhismen, vilket tillsammans utgör alla världsreligionerna. 

Detta är något mycket positivt med religionerna eftersom de förespråkar positivitet, givmildhet, generositet, glädje, tacksamhet, omtanke om sina medmänniskor mm. Eftersom religionerna förespråkar det försöker alla religiösa följa det vilket bidrar till ett bättre och gladare samhälle. Ateister har ingen sådant att följa och tänker inte på några värdeord i samband med sitt agerande. Detta kan i många fall leda till ett negativt beteende. Självklart kan även en religiös person göra sådant, men det förhindras i många fall då de alltid försöker följa värdeorden och tänka på vad religioner de tillhör eller guden de tillber faktiskt hade velat att de skulle göra. 

Är man religiös har man en möjlighet att tillbe högre makter för att be om hjälp med olika saker, främst sina problem. Detta är något som många religiösa ser som en trygghet och något av det största och bästa med religionen enligt de tillhörande. Att inte behöva handskas med sina problem själv och aldrig vara ensam är något som de flesta religionerna står för. De tror därför att deras gud eller högre makt kommer hjälpa de i deras svåra stunder, vilket kan göra det lättare att ta sig igenom det. Jag som ateist tror däremot att man måste klara sig själv. Det finns ingen annan än en själv som kan ta hand om sina problem. Detta är lite på samma spår som karma. Jag tror inte att det finns någon annan som kan styra över ens liv och ens möjligheter förutom en själv. Självklart kan andra människor ha en stor inverkan på ens liv och gbidra till förändringar i det, men jag tror inte att man kan överlämna sitt liv åt någon annan att sköta och hjälpa till med helt och hållet. 

Det finns många olika högtider och traditioner inom de olika religionerna, en del är till och med gemensamma för olika religioner. Dessa skiljer sig dock lite från varandra. T.ex firar både kristna och judarna påsk, men med olika betydelser.

Högtiderna firas av olika anledningar. De allra flesta religiösa högtiderna är för att minnas något somhö hänt inom religionen i fråga bakåt i tiden. Påsken är ett exempel på detta. Det är en kristen högtid som infaller varje år för att minnas de dagar då Jesus korsfästes och sedan återuppstod. Detta eftersom det var en mycket stor och viktig händelse i Jesus liv, Jesus som är en mycket stor och viktig symbol inom Kristendomen. Inom Buddhismen firar man en gammal tradition som kallas Vesak eller Buddhadagen. Denna dag firas till minne av Buddhas upplysning. Det var nämligen för drygt 2450 år sedan som Buddha blev upplyst. 

Hinduerna har en liknande högtid som kallas Diwali. Den motsvarar vårt nyår. Man firar den till minne av guden Ramas som efter 14 år i exil (landsflykt) återvände. 

Inom Islam firar man ramadan, detta gör man en månad om året, den månad som profeten Muhammed fick sin uppenbarelse. 

Alltså finns det många olika högtider, men de är egentligen inte så olika varandra. Buddhismens, kristendomens och islams högtider är alla tre till för att hedra och minnas något som profeterna inom deras religion gjort, eller en specifik händelse i deras liv. Hinduernas skiljer sig lite då det handlar om en av deras gudar, men konceptet är detsamma. 

Jag firar både påsk och jul trots att jag är ateist. Detta innebär dock att högtiderna inte är alls religiöst laddade för mig utan har andra betydelser för mig. Anledningen till att jag firar de ändå är att jag bor i Sverige, som är ett kristet land där dessa högtider är mycket vanligt förekommande och under de perioder som högtiderna äger rum är det oundvikligt att bli meddragen. Min släkt och familj har alltid firat båda högtiderna, trots att det inte under de senaste religionerna varit med religiös avsikt så har det burits vidare genom familjen. Jag tänker sällan på varför jag firar dessa högtider, utan det är bara naturligt för mig att göra det. Jag vet dock att det finns religiösa som inte tycker det är okej att fira religiöst laddade högtider trots att man är ateist, men då vi bor i världens mest sekulariserade land så lär det endast bli mer och mer av sådant. Jag upplever inte det som ett problem och det spelar ingen större roll för mig om religionerna i Sverige skulle försvinna.

Jag tror att det finns mycket människor i världen som anser sig vara ateister men ändå firar t.ex jul. Däremot tror jag inte att det finns speciellt många som kallar sig ateister som firar ramadan eller Diwali. Detta kan bero på att de allra mest sekulariserade länderna är ursprungligen kristna länder och julen är en kristen högtid. Alltså firar jag den högtiden som är vanligt förekommande i det land jag bor i, trots att jag själv inte är religiös. 

Buddhismen frågor

1. Jämför legenden om hur Siddharta Gautama blev Buddha med berättelserna om Jesus (se Berättelsen om Jesus och de första kristna) och Muhammed (se Muhammed – berättelsen om den siste profeten). Vilka likheter och skillnader finner du?

Ungefär 500 f.v.t. levde Buddha, eller Siddharta Gautama. Han föddes in i en rik familj som son till kungaparet i ett litet rike i norra Indien. En vis man spådde redan när han var liten att han antingen skulle bli en stor furste eller en andlig ledare. Hans pappa, kungen, som var från en krigarsläkt tyckte absolut att det förstnämnda alternativet var bättre. Därför bestämde han att han skulle skydda honom från allt som kunde få honom att börja grubbla över livet. 

Detta innebar att han levde sitt liv i enorm lyx, och aldrig blev utsatt för något hemskt eller negativt. Allt gick som kungen ville, tills en dag när Siddharta var ute på en ridtur och han såg en tandlös gammal man vid vägkanten. Någon dag därpå såg han en sjuk person och vid ett tredje tillfälle såg han en död man vid vägens kant. På kort tid hade han mött på sjukdom, död och ålder, alla de saker som kungen hade velat skydda honom från. 

Siddharta började, likt kungens förutspådda tankar, att tänka på livet. Han valde därefter att lämna sin familj för at lära mer om livet. Han rymde en natt när hans familj sov, rakade av sig sitt hår och tog på sig trasiga kläder liknande en tiggares.

Han valde att vända sig till en grupp asketer, dessa människor försökte leva så fattigt som möjligt och åt nästan ingen mat. Siddharta levde till sist på endast sex riskorn om dagen och höll på att svälta. Han insåg då att det inte var rätt väg att ta. Varken lyx eller askes var rätt väg för att förstå sig på meningen med livet.

Nu satte Buddha sig under ett träd för att meditera ända tills han hade nått full kunskap om livet och universum. Efter en längre tid insåg han sanningen om livet. Istället för lyx och askes var en medelväg rätt väg. Siddharta hade nu blivit en buddha, alltså upplyst.

När Jesus, en stor figur inom Kristendomen föddes var det lite annorlunda. Hans föräldrar var inte rika och levde i lyx på samma sätt som Buddhas familj. Maria, Jesus mamma, blev gravid med Jesus utan att någonsin ha haft sex med någon, alltså var hon en jungfru och skulle ge en jungfrufödsel. Ängeln Gabriel kom till Maria och sa att hon inte skulle oroa sig och berättade att hon skulle föda en son och ge honom namnet Jesus. 

En likhet är att både Jesus och Buddha förutspåddes bli stora andliga ledare. Jesus redan innan hans födsel, och Buddha kort efter sin födelse. Detta innebär att det var menat för just de personerna att bli de stora ledarna och förebilderna inom de bägge religionerna redan innan de föddes. Alltså valdes ingen ut på måfå utan det var förutbestämt att det just skulle vara dessa personerna. Detta visar på att det fanns speciella öden för dessa personerna och att Buddha gjorde rätt i sitt val att lämna sin familj för att hitta sig själv och finna livets mening, trots att det kan ha setts som mycket märkligt agerat när han gjorde det.

Jesus hade en vanlig uppväxt och började först predika när han var i vuxen ålder. Han samlade sina lärjungar och började predika runt om i Galileen och även utomlands. På så sätt spred Jesus sin tro vidare, likt Ashoka inom Buddhismen. 

Jesus visade sig ha krafter och makt som ingen annan hade, han kunde bota sjuka och på andra sätt hjälpa fattiga. Detta kan liknas med Buddha som blev upplyst och därför var mycket unik och ”bättre” än andra människor. 

Både Jesus och Buddha kände mycket för de fattiga och fattigdomen. Det finns en berättelse som tydligt beskriver hur Jesus använde sina övernaturliga krafter för att ge mat till många fattiga människor. Detta för att försöka skapa rättvisa mellan fattigdom och rikedom och ge de fattiga bättre förhållanden. Buddha insåg också att livets väg enligt den Buddhistiska tron var någon slags mellanväg mellan lyx och fattigdom. Man ska ha det man behöver och inte mer eller mindre. Man ska ha mat så att man kan äta sig mätt, men inget överflöd i prylar och andra onödigheter. Båda tyckte alltså på lite olika sätt att livets väg var en väg där fattigdom och rikedom möttes i mitten på ett rättvist sätt, alla hade samma möjligheter i livet och ingen levde högre än någon annan.

Den muslimska profeten Muhammed föddes i Mekka runt år 570. Han sägs ha blivit föräldralös tidigt. Han tvingades bo hos sina släktingar och de klassades som några av de allra fattigaste i staden under denna tiden. Detta kan jämföras med Buddha som var en mycket rik person under sin uppväxt och levde ett liv i lyx. Man kan tänka sig att Muhammed fått en bredare livsuppfattning redan från begynnelsen av hans liv eftersom han levde i fattigdom och fick se livets alla sidor. Buddha levde däremot gömd och avskild från verkligheten vilket gjorde att hans väg till förståelse om livet förmodligen var längre, svårare och skilde sig extremt mycket från de andra profeterna. Att han först såg död, sjukdom och fattigdom när han var äldre tonåring är väldigt avvikande de andra profeterna och något som påverkade honom mycket som person på flera olika sätt.

Muhammed sågs som liten som en mycket klok pojke, vilket många vuxna la märke till. Han sägs ha arbetat hårt under sin ungdom och var en mycket pålitlig och seriös person. Detta skiljde sig också från Siddharta som levde ett liv i lyx och inte tvingades göra mycket krävande arbete under sin uppväxt. Det gjorde också att Muhammed hade mer erfarenheter inom livet än Buddha hade, detta bidrog till en djupare förförståelse för livets alla hinder och möjligheter mer vad Siddharta hade innan han blev upplyst. 

En natt uppsökte ängeln Gabriel Muhammed och berättade att han var Guds profet och skulle ta emot och sprida Koranens budskap om att det bara fanns en enda Gud. Detta liknar sekvensen inom Kristendomen där ängeln Gabriel besöker Maria och berättar för henne att hon bär på en son vid namnet Jesus.

Både för Jesus och Muhammed var det mycket tydligt att de var heliga ledare vid olika tillfällen. För  Jesus visste han det redan sen han var liten och hans föräldrar hade aningar om det redan innan han fötts. Muhammed fick veta det när ängeln Gabriel uppsökte honom, och det var då med väldigt tydliga direktiv. Buddha däremot fick inte riktigt samma tydliga direktiv och förklaring till hur han skulle gå tillväga eller hur hans situation såg ut. Hans föräldrar fick veta när han var liten att det fanns en möjlighet att han skulle bli en stor andlig ledare, men när Siddharta satte sig under trädet för att meditera var det inte lika tydligt att han skulle komma ut ur meditationen som upplyst och en buddha som när ängeln Gabriel tydligt talade med Muhammed.

Detta kan ha betytt att Siddharta var mer förvirrad och inte riktigt visste vad han skulle göra jämfört med de andra profeterna. Han hade inget tydligt mål och visste inte riktigt vad han ville åstadkomma i slutändan med alla hans handlingar.

8. Hur skiljer sig de två största riktningarna inom buddhismen från varandra?

Efter Buddhas död uppstod det diskussioner angående frågor inom religionen. En av frågorna gällde vilka som kunde uppnå nirvana. Då Buddha var död och hade lämnat ett öppet tolkningssätt åt människorna skapades det två olika riktningar inom religionen. Dessa var theravada och mahayana. 

Den äldsta formen av buddhismen kallas theravada, vilket betyder ”de äldstes lära”, ett passande namn. Enligt theravada kan det bara finnas en buddha i taget, och kan kan inte hjälpa människorna eftersom han uppnått nirvana. Dessutom tror de att endast en utvald mängd nunnor och munkar kan uppnå detta slutmål. 

De som tillhör andra inriktningar inom religionen liknar theravada med en liten vagn eller båt som endast har plats för ett fåtal passagerare, detta kallas hinayana.

Anhängarna bor främst i Sri Lanka, Mongoliet, Thailand, Burma, Laos och Kambodja. Detta har gjort att formen av religionen har fått namnet sydbuddhism, då det är där de allra flesta anhängarna finns. 

Mahayana ser lite annorlunda ut. Inom denna inriktningen menar man att universum består av oändligt många världar och att det finns en buddha i varje värld. Detta innebär att det måste finnas oändligt många buddhor samtidigt också, vilket gör det möjligt för alla att bli en buddha. Därför kallas denna inriktningen för mahayana, vilket betyder ”den stora farkosten”. 

Detta visar en av de största skillnaderna mellan de olika inriktningarna. I den ena ges alla inte möjligheten att bli en buddha och uppnå nirvana, utan bara en mycket liten del av alla anhängarna och i den andra ges alla samma möjlighet att uppnå nirvana, bli en buddha och upplyst. Detta förklaras med hjälp av liknelserna med hinayana och mahayana, den stora och lilla farkosten. 

Att inte alla får möjligheten att uppnå nirvana gör att mahayana är mer liberal och lätt att nå frälsning via. Theravida kan ses som en strängare uppfattning. Detta kan tydligt ses då det inte finns någon förlåtelse för misstag eller synder och karman minns alla synder, även de allra minsta. Inom den andra inriktningen, mahayana finns det mer rum för misstag då förlåtelse är något mer vanligt. 

Då theravida var den första tolkningen av religionen har mahayana växt fram ur theravida, detta gör att det finns många likheter mellan tolkningarna, men det finns även många stora skillnader. Mahayana är mer anpassad till det vanliga samhället och människor som inte ger sitt liv till religionen lika mycket som en munk eller nunna gör. Detta då vanliga människor också kan uppnå religionens högsta mål, nirvana, utan att behöva bli munkar eller nunnor och endast genom att följa den åttafaldiga vägen. 

Anhängarna inom mahayana betonar också Buddhas kärlek till människorna, de menar att han avstod från att gå in i Nirvana frivilligt för att istället stanna kvar och hjälpa människorna. Med detta menades att han hade extra mycket kärlek för hans medmänniskor. Det sägs att det har funnits många sådana personer i historien, de kallas för bodhisattva, vilket betyder ”varelse fylld av upplysning”. 

Bodhisattvas spelar stor roll i många buddhistiska länder, ibland kan de verka viktigare än Buddha själv. 

Mahayana utveklades i Tibet, Mongoliet, Bhutan och Nepal och brukar kallas Nordbuddhism. Den fördes sedan vidare till Kina, Japan, Korea och Vietnam och den tolkning som uppkom på dessa platser fick då namnet östbuddhism. Idag är detta den största buddhistiska inriktningen med theravida på en andraplats. 

Man kan tydligt se att det finns skildringar mellan formerna och att det beror på att de finns på olika platser. Det finns självklart många mindre former som har uppkommit i takt med att dessa former kommit i kontakt med varandra och nya tolkningar av religionen uppstått. 

10. Vad är en bodhisattva? Vilka riktningar av buddhism talar om bodhisattvas? Finns det något motsvarande inom någon annan religion? Kan man jämföra med helgon inom delar av kristendomen eller kanske änglar inom islam?

En bodhisattva är någon som frivilligt ger upp sin möjlighet att gå in i nirvana enbart för att stanna på jorden och hjälpa sina medmänniskor. Det sägs att Buddha var den första av dessa, men att det funnits många andra bodhisattvas efter honom. 

Detta är något man tror på inom Mahayana, vilket är en av de två största buddhistiska inriktningarna.

Änglar förekommer inom både kristendomen och islam, det är människor som dött, kommit till himlen och sedan tagit sig ner på jorden igen för att hjälpa människorna som är kvar med deras problem. Detta kan man se inom islam när ängeln Gabriel söker upp Muhammed och hjälper och leder honom på rätt spår genom att berätta att han är Guds profet. 

En ängel lever i himlen, men har också ett liv nere på jorden. Detta innebär att personen uppfyllt något som kan likans med buddhismens nirvana och bodhisattva på samma gång. Detta är inte en möjlighet inom buddhismen på samma sätt som inom kristendomen och islam och man kan därför inte beskylla någon som valt att gå in i nirvana för att inte valt att bli en bodhisattva och samtidigt dra paralleller till änglar inom andra religioner då det inte finns samma möjlighet för en buddhist att göra båda. I nirvana råder total stillhet vilket innebär att man inte kan hjälpa sina medmänniskor på det sätt som en bodhisattva gör. 

Ett helgon är en person som levt mycket nära gud och efter sin död blivit helgonförklarad av kyrkan inom vissa delar av kristendomen.

Man kan säga att personer som helgonförklarats efter sin död redan innan döden varit mer eller mindre utvalda. Det var tydligt att dessa personer dedikerade sitt liv till gud och under en mycket lång period av sitt liv levde i närhet med gud. Sättet de levde sina liv på ledde till att de skulle bli helgon, men det fanns samtidigt något mycket speciellt med dessa människor som följde de genom hela livet. Något gudomligt som är svårt att förklara, ungefär som att de var utvalda. 

En skillnad mellan ett helgon och en bodhisattva är att ett helgon inte bestämt sig för att bli ett helgon. Det är något man blir endast om man levt sitt liv nära gud, men inte förrän man är död. Detta innebär att det är andra människor som bestämmer vem som ska bli helgonförklarade eller inte, och inte den enskilda individen. Inom buddhismen måste man också leva sitt liv på rätt sätt, men att gå in i nirvana eller att bli en bodhisattva är ens egna beslut. 

12. Vilken betydelse har tillflykten till de tre juvelerna för en troende buddhist? Hur tar det sig uttryck i en buddhist’s vardag?

De tre juvelerna är buddhismens motsvarighet till trosbekännelsen och de fem grundpelarna inom  kristendomen och islam. Dessa utgör alltså tillsammans en väg man ska följa för att nå sitt slutmål, nirvana, bodhisattva eller annat. Juvelerna motsvarar läraren, läran och gemenskapen med församlingen. 

Buddhisterna ser på de tre juvelerna som en hjälp och stöttning i religionen. Den gör det enklare för de att hela tiden göra rätt och ger tydliga riktlinjer som gör det svårt för större misstag. 

Det finns olika riktningar inom religionen som fokuserar på en av de olika juvelerna. Alltså beror vilken man fokuserar mest på vilken typ av inriktning man följer. 

Människor som följer läran flyttar ofta till kloster där de spenderar den mesta av deras tid med att studera Dharma (den buddhistiska läran). Väljer man att följa buddha eller gemenskapen kan det se annorlunda ut. Det är dock i alla tre mycket vanligt att ta sin tillflykt till ett kloster. 

15. På vilka olika sätt har buddhismens tankar nått västvärlden? Vilket sätt tror du har haft störst betydelse?

För en tid sedan var Buddhismen något väldigt avlägset för människor i västvärlden, men Buddhismens popularitet i har ökat mer och mer i just västvärlden på senare tid. Det finns flera olika anledningar till detta, en är att möjligheterna till spridning har ökat enormt i samband med teknikens utveckling och att vi i västvärlden fått en djupare kontakt med människor i Asienområdet som faktiskt utövar religionen. 

Exempel på detta är att år 1933 skrev en brittisk författare en bok med namnet Lost Horizon. Boken handlade om en plats någonstans uppe i Himalaya. Platsen beskrivs som paradisisk och invånarna där blev mycket gamla. Boken fascinerade många människor världen över med deras syn på buddhismen och gett de en bättre och mer positiv inställning till den. Platsen som beskrivs har många människor senare letat efter på olika expeditioner.

Under andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget blev amerikanska soldater påverkade mycket av buddhismens tankar. En av tankarna som lockar mest är tanken om karma, som upplevs som ”rättvis”. Den som gör något gott får god karma och den som gör något dåligt får dålig karma och förmodligen ett sämre nästa liv. 

Religionen upplevs också som en mycket fredlig religion vilket skiljer sig från uppfattningen många har om andra religioner i dagens samhälle. För att rangordna religionerna och hur pass fredliga de anses vara skulle buddhismen antagligen hamna väldigt högt och islam samt kristendomen längre ner. Trots att detta mest baserats på fördomar så är det en mycket viktig anledning till varför religionen uppskattas och ses som en mycket vänlig religion enligt människor i västvärlden medan islam ses som en mycket våldsam religion och förför inte uppskattas på samma sätt enligt människor i västvärlden. 

Buddhismens och dess tankars spridning till västvärlden har anpassats efter redan befintliga tankar i västvärlden. Därför framställs ofta buddhister som anhängare till en vetenskap eller filosofi snarare än en religion. Därför blir det inte ett lika stort steg för en västerlänning att byta religion. 

Uppfattningen av buddhismen i västvärlden har förändrats och blivit mycket positiv i samband med spridningen av religionen. Religionen anses vara en mycket fredlig och vänlig religion där man använder sig av karma, vilket är något som människor i västvärlden tycket mycket om och anser vara rättvist. Det finns inte mycket negativt med religionen och inte heller mycket som kan göra människorna i västvärlden sämre på båget sätt. Tvärtemot har inflytandet från buddhismen påverkat västvärlden mycket positivt. Personer som konverterat eller bara börjat leva mer enligt den buddhistiska livsstilen är förmodligen mycket lugnare och mer harmoniska. Inflytandet har även medfört yoga och nya tankesätt hos människorna som börjat ta sig an tankarna från religionen. Alltså har det gett ett nytt perspektiv och levnadssätt som inte har många negativa inverkningar på det västerländska samhället som annars kan ses som ett mycket självupptaget och tråkigt samhälle. Buddhismen har definitivt hjälp till med det och gett nya syvinklar och tankesätt för alla i västvärlden att anamma.

16. Förklara begreppet diaspora. Känner du igen det från någon annan religion?

Buddhister i väst lever långt ifrån sina ursprungliga hemländer. Dessa personer upplever ofta sin religion ännu starkare än tidigare eftersom det för de blir en slags fråga om att behålla sin identitet och kultur. Det finns ofta församlingslokaler och tempel som kan hjälpa till att bevara tron, språket och annat som är hotat när en religion utförs på en plats där den inte vanligtvis utförs och där andra religioner och kulturer konkurrerar och egentligen har en större plats i samhället. 

Det har vuxit fram ett uttryck som lyder ”diaspora”. Den beskriver den känsla människor som flyttat till andra länder men tagit med sig sin religion känner när deras tro växer jämfört med när de utförde religionen på dess ursprungliga plats. Judarna är en folkgrupp som efter andra världskriget blev en diaspora. Israel är en plats där judarna har sitt så kallade högkvarter, men de judar som lever i andra områden utanför Israel kallas diaspora, då de lever utanför ”förskingringen”. 

Man kan säga att alla personer som lever i t.ex Sverige och inte är kristna lever i diaspora. Detta då det finns centrum för deras religioner, men Sverige är inte ett av de. Detta gäller över hela världen när en person lever i ett område och bland människor med en annan religion än den själv.