Dopning inom idrotten

Dopning är en metod som många idrottare använt och använder sig av för att öka förmågan att prestera. Företeelsen är olaglig då det tar bort hela momentet med ”fair play” och att alla deltagare i någon slags sport ska ha samma förutsättningar att prestera och kunna

vinna. Dopning är även olagligt eftersom det kan vara farligt för den som utsätter sig för det, flera personer har genom historien dött av dopning.

Det man gör vid dopning är att man med användning av artificiella metoder får i sig ämnen som påskyndar muskelbyggnaden vilket gör att man enklare kan bygga muskler samt förbättrar uthållighet och på annat sätt fysiskt ökar prestationsförmågan. 

Redan för ca. 5000 år sedan använde kineserna extrakt av torkade efedraväxter som stimulerande medel. 

Den moderna dopningen kom först i slutet av 1800-talet, bland annat hos cyklister och simmare. Från denna perioden och fram till 1960-talet använde man sig av olika typer av stimulantia, alltså stimulerande medel som fungerar som ett uppiggande medel, likt koffein. Den ökade inte prestationsförmågan speciellt mycket och inte i närheten av vad dagens dopningmedel kan göra, men var trots det farlig för kroppen och därför inte hälsosam på något sätt. Ett fåtal dödsfall följde dopningen inom cykelsporten under 1960-talet.

Vid slutet av 1960-talet hade man börjat använda anabola-androgena steroider, dvs manligt könshormon och liknande kroppsegna eller syntetiserade substanser med likartade effekter. Steroiderna utvecklas genom kemisk förändring av det manliga könshormonet testosteron i syfte att vid användning som läkemedel öka den anabola (vävnadsuppbyggande) och minska den androgena (förmanligande) effekten. 

Anabola steroider kan framkalla nedsatt fertilitet och aggressiv personlighetsstörning. Kvinnor som använder ökar risken att få ökad ansikts- och kroppsbehåring, sänkt röstläge och menstruationsstörningar. Båda könen kan råka ut för att det framkallar leverskador.

De anabola steroidernas förmåga att förstärka effekterna av träning har medfört illegal användning inom bodybuilding, simning, tyngdlyftning, löpning, skidor osv. 

En svensk undersökning har visat att de som missbrukar anabola steroider har ökad dödlighet med skada och förgiftade självmord.

På 1980-talet kom riksidrottsförbundet överens om att man skulle få testa idrottsmän som är medlemmar i idrottsföreningar var och när som helst, varesig det handlar om någon tävling eller inte.

Dopningsanalyser är svåra och komplicerade att utföra och kräver avancerad apparatur och specialutbildad personal. Det finns ett system för ackreditering av laboratorium som uppfyller de krav som sätts på utförandet och hanteringen av proven. 

Straff

Det finns olika straff för dopning beroende på hur det har gått till, vad personen tagit, hur mycket och liknande faktorer tas det hänsyn till. T.ex ger anabola steroider, bloddopning och amfetaminbaserade preparat de hårdaste straffen. Detta beror på att dessa bedöms ha störst påverkan på prestationsförmågan.

För dopning finns det mycket hårda straff. Vanligast för de grövre dopningbrotten är att personen i fråga blir avstängd en längre period. Då får personen inte utöva idrotten alls, detta kan vara svårt att kontrollera, men det man gör är att inte låta den träna på någon offentlig idrottsanläggning.

Dessutom får de inte tillåtelse att vara med i några tävlingar, detta kan ses som uppenbart då de inte ens får möjligheten att utöva idrotten. 

Har det kommit fram att idrottaren varit dopad under något mästerskap eller annan tävling där hen fått medalj eller annan belöning, ex pengar, så tas priset ifrån de och delas ut till den som kom efter.

I de grövsta fallen blir idrottarna avstängd från sin idrott för evigt och får därför aldrig tävla eller utöva idrotten igen.

Egen åsikt

Jag tycker dopning är fruktansvärt. Detta beror på att det förstör sporten och inte längre gör den rolig. Det roliga med sport är att kämpa för att bli starkare och skickligare än de man tävlar mot. Detta ska man göra genom att träna hårt, sova mycket, äta rätt osv. Att ta dopningpreparat förstör därmed allt det roliga med idrotten, hur ska en person som förlorar mot en dopad person hitta motivationen att träna och kämpa medan någon som inte kämpar lika hårt för att bli bäst, utan fuskar sin väg dit, vinner över en. Dopning för därför sporten orättvis, gör att sporten tappar sin charm och förstör hela konceptet som säger ”bäst och starkast vinner”. Istället blir det ”bäst starkast och mest dopad vinner”. 

Ett exempel där dopning totalt ruinerat sporten var när Per Elofsson under VM i längdskidor 2001 blev totalt förstörd av den dopade Johann Mühlegg. Per Elofsson var i sitt livs bästa form och många såg honom som den nästa skidkungen. Redan från start drog Mühlegg ifrån de andra och Elofsson var den som hängde på honom längst av alla och lämnade de andra bakom sig, till sist var han tvungen att ge sig då han inte längre orkade. Elofssons avhopp gjorde att någon av de som under hela loppet varit långt bakom honom istället tog hans medaljplats. Senare kom det fram att Mühlegg varit dopad och att därför en ny vinnare skulle utses, alltså den på andraplatsen. Hade Mühlegg inte varit dopad hade med största sannolikhet den mycket vältränade Elofsson tagit hem guldplatsen, men istället blev han helt slutkörd av den dopade tysken. Alltså förlorade han pga av hans motståndares dopningskandal sin största möjlighet till VM guld. 

Detta är ett av de värsta exemplens på hur dopning totalt förstör idrotten.

Dessutom är dopning inte bra för de som utsätter sig för det då man bl.a kan drabbas av olika skador inuti och utanpå kroppen, ovanliga och obotliga sjukdomar, hormonförändringar och i de värsta fallen tom dödsfall.